Aftonbladet – 21 augusti 1867, sida 2

omgifningar äro icke vackra, men hela trakten deromkring är fruktbar, med stora slätter, på en gång enformig oc. treflig. Folket, som bor der, är stolt och stundom gladlynt, men vanligen allvarligt, som kustbor oftast äro. De äro ståtliga, välväxta gestalter, med ett angenämt sätt att vara, snabbtänkta och kloka, raska i ord och handling, välvilliga och vänliga, men på samma gång tillbakadragna och försigtiga i sina uttryck. Engelsmänr komma icke ofta till Petitport — några hade, sade man, förut brukat vara vid Chåteau de Tracy, ty madame? sjelf var af engelsk härkomst, och så var också madame Fontaine, som blef gift derifrån. Men de främlingar som för sjöbadens skull kommo dit, voro nästan alltid från C-ea och Bayeux och dröjde här blott några få veckor. Med undantag af högtidsdagen och af badtiden var det mycket tyst och stilla i Petitport. Ibland begåfvo sig alla männen ut för att fiska och qvarlemnade blott barnen och qvinnorna i byn. Jag kom dit sedan badtiden var förbi och innan det egentliga fisket begynte. Fiskarhustrurna voro alla itrigt sysselsatta med att tillreda matförråder och sy varma kläder åt sina män och söner, älvensom med att hjelpa till att laga näten. Jag såg dem ofta vid sitt arbete, då jag gick uppför byns branta gator. Der finnes en gata som är brantare än alla de öfriga och som medelst några trappsteg leder ned till hafsstranden, förbi ett litet nätt hus, bygdt på yttersta kanten af klippan — ett ehålet? som det här kallas. Det har många fönster och vindflöjlar, och innanför fönstren musslinsgardiner och utanför dem små balkonger af trä; en terrass sträcker sig ett stycke mot stranden framför huset. Detta hus var madame Fontaines