Aftonbladet – 20 augusti 1867, sida 2

Till grottan, mina herrar!? sade PassePartout. De begåfvo sig på väg med pistolen eller revolvern i hand. Edmåe hade icke bedragit sig. Mouchette hade också lemnat en riktig uppgift. et var verkligen herr Jules i egen person som anförde de nykomne. Och herr Jules kom med en lång efterräkning af hat och hämnd att liqvidera. Den fordne chefen för säkerhetspolisen hade under sitt befäl ett hundratal banditer, mer eller mindre lagligen befriade strafffångar. Han hade förlagt dem i skickligt valda positioner. Men okunnig om huruvida de Osynlige, som han trodde hafva inträngt i parken genom att klättra öfver muren, ämnade styra kosan mot huset eller grottan, såg han sig pödsakad att dela sin styrka. Fyrtio man i förening med återstoden af Coquillard-Charbonneaus trupp, under befäl af denne sistnämnde, hvilken emottagit de bestämdaste instruktioner, bevakade omgifningarne kring det enstaka huset. De öfrige, under herr Jules eget befäl, hade förstuckit sig på ömse sidor om grottan. Då han icke visste att det fanns en utgång i bakgrunden af grottan, ämnade han låta de Osynlige intränga dit och derefter fånga dem som i en råttfälla. Hans glädje blef stor då han såg hela skaran af hans fiender falla i den snara han så enkelt utlagt för dem. Då den siste af de Osynlige inträngt i grottan gaf herr Jules ett tecken. Allt hans folk skyndade fram från sina gömställen under höga rop i ändamål att bedraga fienden i afseende på deras antel. I grottan herrskade den djupaste tystnad. Herr Jules ställde upp sitt manskap, lät dem göra sina vapen i ordning och uppmanåde dem att varmt emottaga de Osynlige, som möjligen hade det modet eller det förståndet att icke gifva sig, samt afsände lerefter en parlamentär. Man tillät honom icke att intränga i srottan. Herr Jules, som var viss om segern och å mycket som möjligt ville undvika blods1itgjutelse, tillkännagaf med hög röst, att nan skulle vänta fem minuter, och att, om nän efter förloppet af denna tid, icke