Aftonbladet – 20 augusti 1867, sida 2

Under det man diskuterade fördelarne och olägenheterna af hvarje förslag, glömde man icke att emellanåt kasta en ironisk blick på de arma satar, som sutto fångade isaxarne, flatare än räfvar som blifvit tagna af gäss. Huru många äro vi?4 frågade PassePartout och trädde in i sina kamraters krets, Tjugusju, svarade Martial Renaud. Alla beslutsamma ?4 Färdiga till allt. Då vill jag ingenting dölja för er4, tilllade Passe-Partout. Ställningen är kritisk. Eburu det mål, för hvilket jag fört eller kallat er hit, blifvit vunnet genom en oförmodad bjelp, befinna vi oss likväl i en sådan ställning, der den tappraste man behöfver anlita allt sitt mod. Han gjorde ett uppehåll och lyssnade, Ingenting hördes. Vi äro omgifna, återtog han, af en minst femdubbel styrka. Slottet är fullt af fiender, som nyss bitkommit på kallelse af herr Jules, f. d. chefen för säkerhetspolisen, hvilken svurit vår undergång. Grottan, genom hvilken vi kommit och som lemnar tillträde till den fordna Menilmontantrännilen, är bevakad af ett hundradetal män, som äro förlagda i nästan ointagliga ställningar. Hvar skola vi börja?? Med grottan? svarade alla enhälligt. Ni viljen det?? Ja, ropade man. Godt. Kom hit, la Cigale.? Jätten gick fram till sin chef. Passe-Partout talade till honom med låg röst. La Cigale gjorde en jakande åtbörd och intog åter sin plats. Till grottan! till grottan !? upprepade de Osynlige. BEtt ögonblick! än vi?? frågade baron Kirsehmarek ängsligt; skola vi beständigt gå främst? Hvartill gagnar det er att låta skjuta på oss som på ett par jordsäckar?? ?Nej, Mortimer, San Lucar, bjelp herrarne att stiga ned i gropen der.? Sagdt och gjordt. Vi vilja icke precist svärja på att icke San Lucar och Mortimer, istället att räcka dem handen, för att hjelpa dem ned till Coquillards folk, begagnade sig af foten. Säkert är emellertid att om de icke länre tjenade de Dsynlige till skyddsvärn, de cke heller kunde skada dem på något sätt den föga upphöjda belägenhet som de för jgonblicket intvgo.