Aftonbladet – 17 augusti 1867, sida 3

MJ orm tt , OM ningom förvandlas till betesmark för getter och fär. Skada att kassan är så klen, ty Wien skulle med kapitaler lätt kunna förvandlas till ett paradis bland städer. En fjerdedel af de summor, som: det nya Paris ko stat, skulle göra den österrikiska hufvudstaden skönare än rivalen vid BSeinestranden. Det vida tomrum, som skiljer staden från sg förBiäderna, lemnar ett ypperligt fält för parker och trädgårdsanläggningar. Man har ocKså redan börjat förvandlingen, och stadsparken, Volkegarten, Hofgarten, och de nya boulevarderna gifva ett begrepp om hvad I Wien i en framiid kan blifva. Vill ni nu göra ett besök i den berömda Stefanekyrkan? En capuciner-pater predikar der i dag och det bör vara af intresse att bivista en gudstjenst här i presternas förlofvade land. Eit mystiskt dunkel herrskar härinne unIder hvalfbägarne. De färgade fönstren förI vandla Guds klara dag till ett oredigt skimmer. Altarljusen brinna och korgossarne klinga med sina klockor. Presterna i gina lysande kostymer vandra från helgon till bedjande om inspiration från himlarnes konuovg. Ingifvelserna börja strömma från prehelgon och sjunga deras lof. Orgein brusar och stränginstrumeniernas toner tränga smekande fram melisn pelarne. Ailtär beräkvadt på att förvirra och berusa. Ändtligen träder patern upp på predikstolen och sträcker sina händer ut i rymden, stens mun och bans röst tränger skärande fram ända till det mörka hörn vid dörren, der vi tagit plats. Tiden är ond!? ropar der helige mannen och skakar sina fladdrande ärmar i luften. Djefvulens apostlar, de syndbelastade tidniogsskrifvarne, vilja kallkasta den bestående ordningen, och förgripa sig med fräcka händer mot kyrkans heliga rättigheter. Men Guds vrede skull träffa dem och de skola vrida sig som maskar under hans straffande hand. Förbannelsen skall kasta dem i evighetens mörker och deras onda skrifter blifva förvandlade till gräsliga ormar, som allijemt skola slingra sig kring de förbannade och fräta dem med sina bett.? Den stränge patern torkar svettdropparna från sin kala hjessa och dricker ett glas vatten. Ja, drick, högvördige fader. drick kenntals tills du blir lugn, ty din glödande ifver är förgäfves och dina hemska taflor förskräcka ivgen annan än några gamla qvinnor, som darrande knäböja i sina bönestolar. Spjerna icke längre mot det framträngande ijaset, ty det är förspilld möda, och om också sla dina skalliga bröder utöst förbannelser från morgon till qväll, och från qväll till morgon, så skolen I icke kuuns hindra att tidens kraf till frihet och menskorätt går i fullbordan. Och nu skynda vi från kyrsan, för ait pröfva på om man i Wien kan finna lekamlig spis som är mindre pepprad än den brännande andliga soppa capucmer-munken undfägnat oss red. Nästan hvarje värdshus har en trädgård, der man kan spisa sin middag under de lummiga träden. Wienerköket utmärker sig synnerligen för sin utmärkta hus manskost, som serveras i jätteportioner. Favoritdrycken är dersamma som i Baiern, men wienerölet är nektar mot det baierska, Behaget att äta i fred och ro är här fullkomligt okändt. Melian hvarje gaffelbit kan man vara säker om att vid sin sida se två blinda, en halt och en lam tiggare, som försäkra att de ingenting ha att äta. Och har man väl afspisat de arma med några kreuzer, så komma ett dussin vandrande köpmän och försäljerskor för att bjuda u; gina varor. Den ena sticker en välluktande tvål under näsen, en annan häller en kikare för era ögon, så ett ni icke-ser hvarken mat eller äryeka och en tredje förklarar vältaligt de förvånande verkningar som åstadkommes genom hans insektpulver. De infödda äro stälsatta af vanan, men främlingen förlorar till att börja med aptiten, och tvingas af plågoandarne att fly från sin halfätna middag. På vägen från värdshuset gå vi genom den inre staden och komma in på en trång gata, der det hvimlar af. menniskor. Piötsligt känner ni en hand på er skuldra, oeh då ni vänder er om ser ni en man som med ett förbindligt leende hviskar några ord i ert öra. ilvad sade han? Kommer han med en underrättelse att era mustacher tallit en ungersk prinsessa i smaken, och att den höga damen bjuder på sup? Anfäkta! der skall ni åtminstone få vara i ro för tvålar och insektpulver. Men den förbindlige mannen är icke längre ensam. Ett dussin karlar närma sig från alla sidor och eluta en ring kring er. Alla draga de sina läppar till ljufva småleenden, och om icke så vore skulle ni tro er i kretsen af ett band röfvare, ty de mönstra er från topp till tå med giriga blickar. En af dem fattar tag i öfverrocken, som ni bär på armen, och frågar hvad den kostar. Ahl!nu förstår ni hvad de vilja, dessa kroknästa herrar i långa kaftaxer. — Vi äro på Judegatan, och der kan ingen komma fram med en rock på armen, utan att formligen slå sig fram genom en hop närgångna klädmäklare. — Öfver Ferdinandsbron ställa vi kosan genom Leopoldstadt till Pratern, fom för Wienerboarre är hvad Djurgården är för Stockholms invånare. Pratein är en vidsträckt park, med Do. nau till gräns på ena sidan och kanalen på den andra. Dagligen tåga stora skaror af stadsbor ditut och slå upp sina sommarnöjen under de skuggiga kastanierna. Men det är egentligen om göndegseftermiddagarne Praterlifvet visar sigicll sin brokighet. Bakom alla buskar klinga då hjertliga skratt, mellen alla träd flyza bollar och kastringar, och på gräsmattorna tumlar barnaskaran om i stojande lek. Btraxt vid ingåogen till parken utbreder sig nöjenes sted, en samling af värdshus, kafer, 0 kerbagerier, karuseller, hippodromer, teatrar, trollkarlsestrader, gungor, kasperleskäp och hundratals andra glada tillställningar. Hör hvilket surr från denna leende hop. Se hvilket virrvarr af brokiga drägter. Der gå några ungrare i sina broderade kostymer och höga stöflor, der fraternisera ett dussin kroater med några lencierer och husarer i lysande uniformer. Tyrolerflicken blickar förnöjd på sin vackra kavaljer, som ser så stolt ut i sin spetsiga gröna hatt med örnfjädern föstad i bandet. Mannen, som draperar sig i) den hvita filtkappan, är en ungersk bonde, och qvinnan i den röda koftan, korta kjorteln och höga stöflor.2, är troligen hans: tt: ba nr bh Ft ob ft Am BR ee or a DD br AR VN M ot