Aftonbladet – 16 augusti 1867, sida 3

a RA Am A att indraga en hel allmänhet i lagöfverträdelser? Hvit tvarandernas teori om förordå i dylik: fall skulle leda, torde bäst upplysas af ett exem pel. Låtom oss antaga att samma slags förbud vore gällande mot allt äfventyrligt spel, som nu gäller mot lotterispel. Efter svarandernes meninr skulie då några persorier kupna sammankomms: och låta uppsätta protokoll, att de alla vore ensc att spela, vinna och förlora, och härmed skulle de ega rätt att drifva sitt spel vär, hvar och huru de behagade. Fioge sådane åsigter insteg vir domstolärne, nog vore klockskojareligan och dess ofog legaliseråde. Ty icke lider det tvifvel at mefdlemmarne i nämnde förening äro sins emellan ense att drifva sitt ofog. Men icke lärer detta deras förord gifva dem den ringaste rätt att drifvn sin rörelse bland alimänheten och der Pbryta lag?. Lika så litet kan Stenby bolagsmäns alftal, att sins emellan lotta, berättiga dem att genom af. tryckande af detta aftal på aktiebrefven? göra dessa fill Jottsedlar och medelst deras utbjudande i denna form åt hela allmänheten bryta den lag, som ännu förbjuder enskilda ått af egen vilja inrätta eller öppna lotteri för allmänheten eker utbjuda eller afyttra lotter till fast eller lös egen doms bortlottande. Då svåranderna vidare söka att sammanblanda sin lotteriinrättning med den utlottning, som sker af svenska statens jernvägsobligationer, af hypoteksföreningens låneobligationer med flera dylika, samt vilja påstå att deras tilltag skulle vara lag. ligt, derföre att de nyssnämnda utlottningarne ega rum, så synes mig svaranderna härvid göra ett misstag, så uppenbart, att det svårligen kan hafva undgått dem sjelfve. Det är i allmänhet ett klent försvar förlagligbet. n af en sak att andra skulle gjort detsamma. Men synnerligen underhaltigt förefaller ett dylikt försvar när frågan gäller en sak, som icke är absolut förbjuden, utan hvars laglighet beror derpå om behöriga former iakttagits eller icke. Redan lotteriförfattningen visar att förbudet emot lotteri icke är absolut, utan att den som iakttager stadgade former kan dertill erhålla tillstånd. Detta bevisas ock af de flera lotterier, som opåtaldt inom riket inrättats och fortgå. Kongl. Moj:t. som förbjudit lotteri i allmänhet, lärer dock dermed icke hafva frånsagt sig rättigheten att i förekommande fall utöfva sin dispensrätt och undantagsvis tillåta lotteri. Så hafva ock de af svaranderna åberopade Jlåneutlottningar skett, efter det Kong!. Maj:t gifvit sitt godkännande af Jånevilkoren. Hvad detta imnebär borde ej kupna undfal!a svaranderna, som sjelfve sökt att erhålla Kongl. Maj:ts sanktion på sitt lotteri, men misslyckats. Under sådana förhållanden är det en allt för långt gången djerfnet att såsom bevis för lagligheten af en lottning, hvartill K. M:t funnit tillstånd ej böra lemnas, åberopa lottningar, hvilka K. M:t tillåtit. Afven den omständigheten att grefve Taubes förra lotteri å Stenby blifvit, oaktadt äfven det iklädde sig bolagsoch aktie-skylten, af K. M:t förklaradt olagligt, söka svaranderna bortreson nera. Det nya företagev är stäldt på helt olika grunder?, säga svaranderna. Stenby egdes då och förvaltades af grefve Taube, nu af bolaget. Ja, derföre blef också då grefve Taube åtalad, nu åtalas bolagsmännen. Eget är att svaranderna, på samma gång de åberopa, att det nuvarande företaget är stäldt ä helt olika grunder? med grefve Taubes förra : tepbylotteri, söka ett stöd för lagligheten af nu . ifrågavarande företag? deruti, att två ledamöter . af högsta domstolen skola ansett det förra före) taget icke vara olagligt. Det vill synas som lj; detta desto mindre vore att åberopa, som de helt olika grunderna ju lätt kunna göra attl, de, som ansågo det förra företaget lagligt, komma att annorlunda bedöma det nuvarande, ; hvilket kommit till stånd efter det svaranderna insett behofvet af K. M:ts godkännande, men då 4 detta, ehuru begärdt, icke stod att erhålla, så-l: 4 dant oaktadt satt företaget i verket. I öfrigt och med erkännande af den skyldiga och djupa aktning jag hyser för hvarje ledamots af konun,; gens högsta domstol åsigter, måste jag erinra l: att, om två af domstolens hrr ledamöter skulle anse det förra Stenbylotteriet lagligt, visst är att fem ansågo det olagligt, och det torde vid sådant förhällande icke lända svaranderna till fördel om ledning hemtas från ledamöternas i högsta domstolen uttalade åsigter i det förevarande mål närmast liknande fall, som ännu utgjort föremål för domstolens pröfning. Hvad de af grefve Taube särskildt åberopade Kur-Hessiska obligationerna, hvilkas försäljning härstädes icke af domstolarne ansetts olagligt, beträffar, så har grefve Taube sjelf uppgifvit, att de hade hufvudsaklig likhet med svenska statens premieobligationer. Om således antagas får, att de Kur-Hessiska obligationerna af nämnda lands regering erhållit enshanda sanktion, som vår regering gifvit jernvägs-premieobligationerna och hvarigenom dessa erhållit egenskap af allmänt kursabla och löpande värdepapper, så lärer det finnas ganska naturligt, att försäljningen af desamma icke kunde anses olaglig, lika litet, som åtgärden att till fålu utbjuda utländska-allmänna värdepapper, kan jemföras med Stenby solagsmäns företag att inrätta lotteri och utbjuda ottsedlarne till allmänheten. Slutligen bör jag måhända ej förbigå grefve Taubes märkvärdiga förklaring, rörande den från te L. M:ts godkännande uteslutna 4 i bolagsordfi lingen, hvilken just innehöll bemyndigandet IL ill lotteri. Awt denna fanns i det förslag tillls: volagsordning, hvarä sanktion begärdes, -och attw len icke finnes i den sanktionerade bolagsordingen, detta har jag styrkt och detta kan heller cke grefve Taube förneka; men sanktion har lerföre icke blifvit vägrad, förklarar grefven, tan det har ?till bolagsmännens kunskap kommit att vederbörande vid granskning af berörda förslag funvit dess 4 stå i strid med förslagets 2 6 och att bolagsmännen derföre funnit 1g sjelfva böra anhålla om 4 uteslutning. Om iu detta skulle ändra något i fråga om formen ör den uteblifna sanktionen, så lärer det så nycket mindre tala till svätandernas förmån i råga derom hurvuvida de, med insigt om det imot lag stridande i sitt företag, ändock bragt letta till verkställighet. De veta ått vederböande? funnit hinder möta för sanktionen och af lenna anledning skulle de återkallat sin anhållan m sanktion på lotteriparagrafen, för att så snart olagsordningen i öfrigt var sanktionerad, af gen maktfullkomlighet sätta samma 4 i vertet, ehuru de insett att den stod i strid mot den uf K. M:t sanktionerade 2. Nu vill det emelertid ej bättre än att, efter de handlingar grefve Taube sjelf ingifvit, bolagsmännen alls icke tarit tillbaka anhållan om sanktion å 4, utan ndast, för den händelse att 2 och 4 S ansåges tå i strid med hvarandra, eller att bestämmelerna ji den 4 ansåges olumpliga, begärt sankion på ett annat förslag, der 4 var utesluten. 3olagsmännen hafva sålunda till sista stunden ortsatt begäran om sanktion af 4 och följaktigen fått den vägrad. Att vid sådant förhålande ändock sätta lotteriplanen i verket och till leltagande deruti inbjuda allmänheten, är ett örfärande så olagligt, att jag finner mig böra mot hvar och en af svaranderna yrka det i lag tadgade högsta bötesbeloppet 750 rår rmt.? Efter uppläsande häraf omnämnde hr Asker, stt en kanslist vid namn H. W. tegnhulm till Stockholms rådhusrätt uttait stämning ) å åtskilliga personer, hvilka r Rogoholm förmenat vara lika intresseade i Stenby aktiebolaget och skyldige till igöfverträdelser i förevarande fall, som de ersoner, hvilka blifvit stämde af hr Silfersparre, yrkande hr Asker, att det af jenna stämning föranledde mål, som äfven H lifvit lottadt på rädhusrättens sjette afdeling, måtte företagas i sammanhang med u avhängiggjorda rättegång. Hr Sillver6 pårre bestred detta yrkende, Han förde tg JM bred körer och ST Jagt An ög OD Me NL Jr rr Dn TR my OM 3 ET me fr da tj AR KO SA -AR AR —mu ) Vi hafva tagit del af denna stämning, hvilken synbarligen förråder, att den förskrifver sig