Aftonbladet – 16 augusti 1867, sida 3

talan å tjenstens vägnar och kände icke till hr Regnholms stämning. Hr Asker afstod från särskildt yttrande af rätten med arledning ef sin begäran om stämningarnes behandling i ett semmanhang samt begärde 8 dagars uppskof, för stt besvera den af hr Sdtversparre denna deg ingilna skrift, med nifell hvartill rätten uppsköt målets vidare bacdläggning till den 20 dennes. Angifvelse mot polismästaren Östlund. Under den 10 Juli ingaf handlanden här i sta. den Emil Lundblom till justitiekanslersmbetet en skrift, innehållade klagomål fver olägligheter, till hvilke polismästsren Östlund skulle gjort sig ekyldig mot Lundlom. Då redaktionen ansett lämpligs, att volismästeren Östlund finge sig förklara öfver nämnde skrift, innan densamme delgafs allmänheten, hafva vi dröjt med skrifsens nförande, för att i ett sammanhang kunna meddela både anklegelsen och poliswästsrens svaromål. Jastitiekenslersembetet delgaf hr Östlund anklage!seskriften den 18 nyssnämnda månad, och man hade snleöniog förmoda, att han, med afseende på beskaffenheten f de olagbgbeter, som deri lader honom till last, skulle låta gig angeläget vara att redogöra för sina åtgöranden uti frågavarande sak, men då nu snart en månad förflutit sedan skrifien blef honom ielgifven, utan att han derå till justitiekenslersembetet inkommit med infordrad örklaring, enså vi oss icke längre böra uppkjuta med anklagelseskrifiens intagande. Den följer härnedean: Till K. M:ts justitiekansler! Undertecknad för härmed till laga beifran vördsamligen anmäla följande: Fredagen den 28 Juni detta år kl. 6 e. m. infann sig hos mig en s. k. detektif poliskonstapel och kallade mig till inställelse i kgl. poliskammaren följande dag kl. half 11 förmiddagen. Utan att veta eller ens ana för hvilket ändamål jag skulle derstädes inställa mig fick jag dock dit, väl vetande, att jag intet olag igt begått och följaktligen icke borde behöfva frukta någonting af oråningens upprätthållare?. Ditkommen och anmäld, blef jag inkallad i poliskammarens samtalsrum, det 8. k. arkivet. Vid inträdet, innan ing hann yttra ett ord, fattade polismästaren Östlund mig i rockkragen och ruskade mig så, att jag fruktade rocken skulle gå sönder, och dervid 3tverhopade mig med hvarjehanda kränkande tillmälen, hvaraf jag kunde förstå, att han ville af mig hafva penningar. Närruskningen, mot hvilken jag ej gjorde ringaste motstånd, ändtligen upphört, förklarade hr Östlund tydligare hvad allt detta skulle betyda och uppläste för mig ett bref jemte härhos i bestyrkt afskrift bifogadt ?aftal? eller kontrakt, på grund af hvilket han fordrade, att jag skulle till honom erlägga 400 rår rmt. Då jag vägrade efterkomma denna orimliga begäran, blef jag på hr Östlunds befallning nedförd på detektiva polisafdelningens kontor och dertädes qvarhållen tills måndagen den 1 nästfölande Juli, då jag mot borgen af handlanden A. W. Ekenberg blef kl. 5 på eftermiddagen tills vidare frigifven. Under tiden plågades jag af wupger, emedan jag ej fick någon föda, med unlaptag :f två små smörgåsar och ett glas evagIricka, som bestodos mig första och andra dasen, hvaremot jag på tredje dagen ej erhöll anvat än vatten. Som jag icke hade några peningar på mig och intet bud attskicka, fruktade ag verkligen, att, om mitt frigifvande dröjt ännu rågra dagar, jag skulle bokstafligen svultit ihjäl. En annan omständighet, som gjorde deta fänelse för mig odrägligare än hvilket annat som relst, är den, att jag satt till allmän åskådning ör alla besökande, alldeles såsom om jag varit n grof brottsling. N Enligt härhos bifogade, af hr Östlund såsom käl för sitt förfarande åberopade kontrakt, har ag visserligen förbundit mig att i kommission för ir C. F. Janzon försälja småsill på vilkor, som ;ontraktet närmare bestämmer: men som jag aldrig ått några varor att sälja, och ej beller något beis derom kunnat af hr Östlund företes, och detta r ett oeftergifligt vilkor för att några penningar kuile på grund af kontraktet kunna mig afforras, så kan hr Östlunds förfarande mot mig ej etraktas annorlunda än såsom ett försök att nedelst pinande genom fängelse och svält af. reja mig penningar, föga bättre än de italienska öfvarhböfdingarnes sätt att gå till väga då de kaledes qvarhålla sina offer, tills den äskade löesumman biiivit erlagd eller garanterad. Fullt öfvertygad om hr justitiekanslerns nitälkan för svenska lagarnes efterlefnad och isynerhet för deras rätta skipande, vågar jag föränta. att hr justitiekanslern, med anledning af en olagliga och grymma behandling jag fått na af polismästaren Östlund, mot denne vidsger de åtgärder, hvartill lag och författningar erättiga. Stockholm den 10 Juli 1867. Emil Lundblom, Handlande, Adress: Grefthuregatan 41.7