Aftonbladet – 15 augusti 1867, sida 2

STOCKHOLM den 15 Aug. Do franske publloisternas besök I KEjöbenhavn. (Bref till Aftonbladet.) Kjöbenhavn den 12 Augusti. I dag ha de franska deputerade och publicisterna ankommit till Kjöbenhavn. Nio af dem väntades skola inträffa redan i går förmiddag, och såväl här som i Korsör och länga sjelländska jernvägen bade man gjort förberedelser att mottaga dem på ett festligt och hjertligt sätt. Man blef emellertid sviken i sin förväntan, och orsaken till de: ras uteblifvande var att de på hannoveranska jernbanan hade tagit biljett till Hamburg i stället för Harburg och derföre blefvo befordrade den längre vägen öfver Lauenburg, hvaraf åter följden var, att de kommo för sent, för att afgå med tåget från Altona till Kiel i lördags eftermiddag. I följd af detta dröjsmål hoppades man emellertid att samtliga våra franska gäster skulle ankomma på en gång, i det att de sex deltagare, som 1 moade Paris i lördags, antogos skola sammanträfta i Hamburg med de nio, som af. rest på fredagen och tillsammans nred dem landa i Korsör. Men häri blef man narrad, och de sex kunna först väntas i morgon förmiddag. Till Korsör ankommo de första nio gästerna i morse kl. half 7. Den lilla staden hade smyckat sig festligt, för att visa sig den lyckan värdig att vara den första, som helsade nationens gäste: välzom: en talrik mängd menniskor af båda könen och alla klasser voro i den tidiga morgontimmen på benen för att mottaga dem. Stadens borgmästare, hr Sylov, höll ett helsningstal på franska, hvar: han yttrade att gästerna fär i Danmark j komme att finna många menniskor, men många bhjertan. Frankrike och Danmark? — yttrade han — pa alltid varit allierade. Måtte denna allians, som ärgrundad på humanitetens, jemlikhetens samhällsfrihetens och broderlighetens stora principer aldrig försvagas?. Han slöt med ett lefve för minnet af verldens störste hjelte, för den store kejsaren, för de tappres nation, för det sköna, ärorika, segerrika Frankrike?! För denna helsning tackade Mörin i få ord och slöt med ett lefve för Danmark och dess konung. Efter en stunds uppehåll afgick tåget under lifliga hurrarop. På alla stationer längs banan voro stora skaror tillstädes, som helsade de ankommande med korta tal, hurrarop och blomsterkastning. Från perronen å Ringsteds station, der man gjorde ett längre uppehåll, höll professor Rothe ett vackert tal, som ej kunde undgå att göra intryck. På bangården i Kjöbenhavn hade många tusende strömmat tillsamman, för att välkomna fransmän nen. När man steg ur vagnarne, utbragtes ett ?Vive nos amis? och Vive la France?, som åtföljdes af jublande hurrarop. Gästerna mottogos af sina värdar och åkte genast med dem, ledsagade genom den täta menniskomassan, som. bildade haie längs körbanan, af oafbrutna hurrarop och ett sådant jubel, som om hvar och en af dem varit en -konupg,. den der välkomnades af ett helt folk. Gatorna voro smyckade med flaggor, från Tivoli saluteredes o. s. v. Mottagandet, som ej hade någon officiel prägel, kan öfverhufvud. betecknas såsom lika vackert som hjertligt. De anlända och väntade franska gästerna äro femton. Bland dem äro två deputerade, nemligen hrr Morin och Piccioni, den slesvigska sakens förfäktare ilagstiftande kåren och ledare af insamlingen till de förjagade slesvigarnes förmån. En tredje deputerad — Bigcles redaktör, hr Havin — som förut lofvat komma, har i telegram till festkomiten härstädes beklagat, att han mot sin önskan måst stanna i Paris. Dylika telegram, som alla andas den varmaste sympati för Danmarks sak, ha ingått från redaktören af Epoque, br Terme, samt ett par andra redaktörer i Paris. Bland dem, som vi hoppats få se här, må vidare nämnas den bekante historikern Henri Martin samt den ansedde publicisten lexandre Bonneau, s80.a varit en af de verksammaste för insamlingen till slesvi garne. Bland de i morgon ankommande äro namnen Beauvois, Gregoire och For: restier mera kända. Den iörstnämnde har förr gästat Norden och har inlagt synnerlig förtjenst om vår ssk genom de värderika framställningar af dansk-tyska tvisten, som han i flere är regelbundet skrifvit för Revue des deux Mondes. Grå6goire är redaktör af det parisiska veckobladet Mouvement, hvars byrå han gjort till hufvudkontor för den slesvigska insamlingen. Forrestier är redaktör af Charivari, och hans deltagande i färden är således ett vittnesbörd om, att ej blott den allvarsamma, men äfven den skämtsamma delen af den parisiska pressen bör till våra vänner. De öfriga publicistiska deltagarne i resan öro mindre bekanta, åtminstone såsom skriftställare (en af dem, vicomte de Köötlogan, bär ett namn, som tillhört en berömd, bretagnisk sj-bjelte i förra seklet); men, enligt hvad .man md delat komiten, ha Paristidningarne, när hufvudredaktörerna ej sjelfva kunnat resa, sändt medarbetare med en sådan ställning och betydelse, att de kunna betraktas såsom verkliga representanter för de resp. tidninsarne. Ytterligare torde måhända böra ans föras, hvad jag ur god källa erfarit, att kejsar Napoleon sjelf intresserat sig för att resan måtte ega rum, och låtit denna sin önskan komma till de franska publicisternas kunskap. Här i staden äro alla gästerna inlogerade nos privatmän, utom två; hvilka ?Nordiek Samfund? mottager såsom sina gäster i Hotel Pbenix. Morin och hans son bo h nr rr