Aftonbladet – 15 augusti 1867, sida 2

Den gamle sergeanten visade sig på trö skeln, blek och darrande. ?Hervå! hvad är det?? frågade herr d PEstang. Sinnesrörelsen hindrade gubben attsvara Brigitte hastade ut i parken. DAT du sårad ?? DNej.? DHvarför då detta rop?? ?Fröken...? svarade han med-dof röst. Ah! Edme?? Ja...? sade den gamle sergeanten, mer vågade icke fortsätia. Nåväl, tala! hvad har händt henne?? Jag vet icke.4 Vet du icke?... Hurul... Förklara dig... jag förstår icke.? ?Hon är icke qvar der vi lemnade henne.? ?Du misstager dig.? Nej.? Du har icke sökt noga efter.? Jag har sökt öfverallt. ?Och...? Och... hon är inte mera der...? Olyckliga barn! kom, kom... vi skole återfinna henne.? Vi skola hoppas... Men jag borde icke hafva lemnat henne.? De ämnade begifva sig ut, då Brigitte I detsamma återkom. Hon höll i handen ett bref, som hon hade funnit vid foten af sykomoren. Vicomten bemäktigade sig det. Under det han hastigt genomögnade detsamma, sökte Hervå Kergratz och den gamla Brigitte att läsa i hans ansigte hvad man ade att hoppas eller frukta. Ah! mina vänner, låt oss skynda och örsöka hinna fram i tid.? Fröken. .