Aftonbladet – 14 augusti 1867, sida 3

?Jag skulle kommit ensam.? Tiden går oss ur händerna?, sade den gemla Brigitte, Hvarje minut bringar oss fara, herr vicomte !l Ni hör, min bror!? Vicomte de IEstang tvekade ännu. Pappa Pinson gick fram till: honom och ttrade. med. denna imponerande. högtidliget, som aldrig förfelade sin verkan: Låt fröken gå, -min. unge. herre. Hon är af..en kraftfull. race. Jag. svarar för henne. Och för öfrigt är Gud med henne.? Vicomten kysste sin syster på pannan. Gå dä!? återtog han efter ettögonblicks eftertanke. Tack, min, bror.? ?Och. framförallt, ropa på, oss. vid minsta buller, så. skola. vi skynda till, hjelp.? Hon gjorde en jakande åtbörd och gick ut. De bäda männen följde hebne-imed blickarne. De sågo, henne. dölja sig bakom.den knöliga. stammen af en sykomor, Hon stannade der orörlig som en bildstod. Lugnadi afseende på den ställning hon valt. och förvissad att kunna: höra hennes rop och hastigt komma henne till hjelp, vände sig vicomte IEstang. till den gamla tjenarinnan; PLåtom oss nu handla!? sade han med en snnefrörelse, som var.starkare än. hans vilja. Jag är färdig.? Jag också?, sade pappa Pinson. Hvar äro. papperen ?? I ett-jernskrin som: Yvon : Kernockstal från sin far, Pierre Kernock.?: Hans far?? Ja, berr vicomte. Af fruktan att man skall stjäla dem ifrån honom bär han alltid nyckeln på en stålkedja om halsen.?