Aftonbladet – 8 augusti 1867, sida 3

De sednaste årens upptäckter i afseendi på himlakropparnes fysiska beskatfenhet. IL. Allt ifrån äldsta tider her spekulationer öfvat sig på, att försöka förklara jorden: tillkomst. Det skulle vara utan ändamål att hopsamla och anföra ens en del af dessa gissningar. De strida alla mer eller mindre not hvad sednare forskniovgar och upptäck. ter uppenbarat oss om naturen. Den hypotes om vårt solsystems till. komst, som La Place framställt, tillfreds. ställer, för värvarande åtminstone, slla de fordringar, hvilka astronomien och fysiker kunna göra på en sådan, och synes nu sed: nast genom spektralanalysen vinna ytterlisare bekräftelse. La Place föreställde sig, att all den ma. terie, som för närvarande är konsoliderad uti vårt system, uti solen och planeterns med deras månar, en gång förefanns i form af ett tunnt dunstformigt ämne, som sträckte sig långt utom systemets gränser. Denns massa, uti hvilken, säsom materie, tyngd naturligtvis skulle förefinnas, och följaktli. gen mäste hafva antagit sferisk form, hade en roterande rörelse samt egde från börjar en ytterligt hög temperatur. Till följd aj sentrifugalkraften mäste denna dunstkula nafva varit sferoidisk eller linsformig; geom värmeutstrålning måste dess volum eferhand minskas och dess rotationshastighet samma män tilltaga. När detta skett till n viss punkt måste inträffa att centrifugal raften uti lingens från medelpunkten mest flägena delar blefve öfvermäktig centripetalraften; dessa delar måste då afskiljas och vilda sig till en ring o kring hufvudmassan, om tillika med denna roterade. Af en eller annan orsak, såsom molekulornas friction not hvarandra eller partiel ojemn afsval