Aftonbladet – 8 augusti 1867, sida 3

Här ooh der 1 Medeipad ooh Jemtiand Minnen från en sommarvandring. (Slut fr. n:r 174.) Den 30. 88 som bekant är, afgick, vi Carl XII:s infall i Norge 1718, en särskil här under Armfelts befäl från Jemtland, fö att öfver fjellen reg Throndbjem. Hö ren räkvade då 14, man. Armfelt kor aldrig fram till staden för mötständ, bris och landets otillgänglishet. Den 30 No vember, då Carl blef skjuten utanför Fre drikshall, återstodo af Armfelts här endas 5320 man i stridbart skick. Han vågad dock ej, mot konungens uttryckliga befall ning att gå frem, återvända till Jemtland utan höll ut i landet under stigande nöd Bista dsgarne af December erhölls säke underrättelse om konungens död och nu an träddes återtåget genom Tydalen längs efte Nea elf, som nedkommer från Sylfjellet Från sista byn i Tydalen till första svensk by, Handog, var 8 mil öfver de snöhöljd: fjellen, Hären räkoade då 5250 man. Nä den uppkommit på de höga bergsträcknin garne, inträffade en svår snöyra och kölder blef förfärlig. Presten Idman, som ätföljd tåget, säger, att redan under första natten som tillbragtes på det nakna fjellet ofvai skogsgränsen, ibjälfröso några hundrade Man sträfvade allt framåt. Hästar, ryttare hela rader af soldater försvunno i snödju pen. På tredje dagen tyckte man sig unde; snön märka ett vattendrag. Jemtlands dra soner gissade på Eua elf, som, kommande från Sylfjellet, nedgår till sjön Ånn på Östre sidan om bergsryggen. Man högg hål p: isen för att utfinna vattn.ts lopp, följde de och framkom sålunda till byn Handog, son igger vid vestra ändan af sjön Ånn. ?A de 5250 man, som från Tydalen anträdde återtåget, qvarlefde vid ankomsten till Dufve skans blott 870, till största. delen härdade finnar, dock numera också de af frost hel och hållet förderfvade.? Uppgifterna om härens förluster äro hemtade från danske rapporter. Armfel.s embetsberättelse har ej återfunnits, så att säkra uppgifter ännu sak. nas. Se Fryxell del. 29, sid. 146 o. f. Jag ville gå häreus väg och se dessa be. lröfliga trakter, rysliga både för ögat och minnet, moestos locos, viseque ac memuoris leformes?. Men först Tännforssen. Således på väg om morgonen till Bodsjöedet. Tänn. sjön nedgår i Noren, bildande det namn. sunniga fallet. Då man öfverfar den förra sjön, ser man på ett ställe vattnet och stranlen försvinna, lemnande en glänta mellan de väda skogssluttningarne. Ingen vattenyta ortsätter på andra sidan, men i stället ser nan genom öppningen Åreskutan på 2 mils Mstånd. I denna glänta är Tännforssen. fallet förtjenar sitt rykte. Det kan lät öfverskådas både uppifrån och nedifrån. Sjön igger lugn strax nedanför. Stupan består I skifferberg, hvars lager luta inåt. En väll ligger vid sjelfva fallets brott, torr vid let dåvarande vattenståndet. På denna kulle man kunna våga sig utoch, liggande