Aftonbladet – 7 augusti 1867, sida 2

Efter dessa båda kommo de Osynliga e och en, liksom rödskinnen i de stora amet rikauska öknparne. Sir Mortimer afslutade tåget. Han såg sig omkring med en viss nyt kenhet under det han med äkta engelsk flegm rökte en veritabel Regalia. Sir Harry Mortimer Mac Erlane var ti börden en skotte af renaste blod, en äkt highlander, skicklig att handtera claymore och i följd deraf en farlig kämpe på käpp huggsvärd, värja och lang. Han var sista arfvingen af cheferna fö den ryktbara clan, hvars: ärofulla namn ha bar, och disponerade såsom sådan öfve trupper .och hjordar, penningar och man skap, som han ställde till förfogande åt d Osynliges chef, för hvilken han hyste el orubblig vänekap, en vördnad gränsande til afzudadyrkan. Passe Partout betraktade honom såsom e: af sina trognaste anbängare. Näst efter la Cigale och Martial Renaud låg sir Mortimer hans bjerta närmast. Då Mortimer slöt tägeåt, behöfde Passe Partout således icke tänka på sin efter truppe et låg isanning någonting storartadt och fantastiskt i denna vandring. Dessa män måste, såsom den romerski pen säger, hafva tredubbel koppar om ring bjertat, för alt på detta sätt, uta tvekan, utan oro, utan en invändning äfven tyra sina lif i denna stinkande gång, son låg mer än trettio fot under jordens a De framträngde öfver sändigt nya hinde; och trotsade döden vid hvarje steg. Och hvilken död! Icke soldatens ärofulla, offentliga, trium ferande död, då han sivpar under bar him mel i sina vapenbröders åsyn, i solens fullt