Aftonbladet – 7 augusti 1867, sida 2

hvarmed besökande från grannriket skulle helsas öfverallt på svensk grund. Professor Fredriksen från Kjöbenhavn tackade för dehwa välkomsthelsning och utbragte ett lefve för Sverge och särskildt för Lunds stad. Man hade här tillfälle att närmare öfverskåda de danska gästerna, bland hvilka man såg alla klasser och aila landsdelar representerade. Man såg en del högre och lägre embetsmän (deribland den gamle nationalliberale amtmannen grefve Schulin) marinofficerare, prester, vetenskapsmän, litteratörer; handtverkare och bönder. Afde sednare var ett antal smärre grupper från södra Sjelland, från Fyen, ja till och med från norra Jylland, somliga åtföljda af en herredsfoged, birkedommer eller prest från deras trakt. Här funnos äfven både prester och bönder från Slesvig, och sjelfva Island saknade icke representanter. Bland de besökande voro ock icke så få fruntimmer af alla stånd, ifrån den unga damen, som tillhörde en höggreflig familj, till Amagerqvinnan och den Fyenska bondhustrun. Klockan 3 e. m. satte sig det väldiga bantåget i gång från Lund, med;de tre nordiska fanorna och musikkåren i spetsen å en öppen vagn, der äfven den danska bestyrelsen hade sin plats: Stehags banstation är särdeles vackert belägen icke långt ifrån Ringsjön och omgif. ven af de herrligaste ekoch Bokskögar. Stationshuset var för tillfället prydt.med de. svensk-norska och danska vapensköldarne, flaggor och vimplar, festoner af löf, blommor 0. 8. v. Vid framkomsten helsades festtåget--med musik -afVendesartilleriregementes musikkår... Med flera musikkårer i spetsen, nemligen den nyssnämnda, den danska eamt Malmö jernvägsstations, Engelholms, Trollenäs och Röstänga musikkårer, satte sig.den ofantliga processionen i gång till festplatsen; som utgjordes af en till Werlingegården hörande något sluttande ängsplan, omkransad af vacker skog. Under en väldig ek hade man uppbyggt talaretribuuen och klädt. den med grönt och blommor, med fanor och vapensköldar. I en linie ut med talarestolen var platsen utmärkt med höga stänger, från hvilka svajade fanor och vimplar. Iskogsbackerne å venstra sidan var en hel tältstad upprest, utgörande förfriskningslokeler af allahanda slag och med de: korationer och: inskrifter af. flerfaldig art; Den menniskomassa, som. nu utbredde sig öfver denna plats och som så vidt sig göra lät samlade sig kring tribunen, kan, enligt sammanstämmande uppgifter af personer, som äro vana att bedöma och beräkna slikt; uppskattas till minst 20,000. Omedelbart elter tågets framkomst,. besteg prof. grefve Hamilton, som å svenska sidan. innehade presidiet, talareetolen och föreslog ett lefve för nordens konungar, hvarvid han i ett kraftigt och frisinnadt tal, som helsades med lifligt bifall, erinrade derom, att om nordens . konungar uvträttat något stort, så hade.det varit dertör att.de varit nationella, stödtsig på sina folk samt framhöll att norden måhända vore det enda lsnd i Europa, der ett sådant möte som detta kunde ega rum, utan: att öfvervakas af spioner samt hopar af väpnade gensdarmer. (Den enda representent af ordningsmakten som vid detta tillfälle var synlig var ortens beskedlige länsman, som vid foten af tribunen med synbar uppbyggelse åhörde talen.) Derefter afsjöngs danska sängen: ?Det er et yndigt Land? och sedan följande på semma melodi skrifna sång, som från dansk sida i tryckta exemplar utdelades: Ved det nordiske Folkemöde den 4 August 1867. I Nordens Sommerdag, Hvor Sangens Fugle fare Hen under Skovens Tag; Hvor Söen, dagmild, stor og blaa, Slaaer Öiet op, det klare,; Der lad vort Möde staae! Kun stakket i vort Nord Sin Ynde Solen laaner Till Himmel, Hav og Jord. Dog smiler Mark og Skoven lav, Og dobbelt liflig blaaner Vor Himmel og vort Hav. Men her i Frenders Lag Og Hjertet dobbelt röres At Nordens Sommerdag: Den löfter som et fagert Digt, Og ud skal Synet föres Fra Dögnets trange Pligt. I dette korte Nu Til solklart Samliv vendes Alene skal vor Hu. Og flöd end nylig Blodet rödt; Saa skal det her blot kjendes, At vi har ei forblödt! Vi veed, at hvad der svandt, Hin Speiling lig, der öines Mod Havets fjerne Kant: . Kan löftes som en nyskabt Ö, Der gjennem Tiden höines Midt i den vrede Sö. Hint Haab -—om vildt det foer — Her lysner gjennem Sindet — Men kleed es ei i Ord: Det slaaer som Luftning i vort Flag Og suser hen i Skinnet Af Nordens Sommerdag: Ved Söens lyse Bred Vi skal hverandre finde Og venlig tales ved. j Thi Frenders Maal har selsom Magt: j Det är en elsket Kvinde, Der vexler om sin Dragt! Men naar i Kveldens Skyer, Sig store Skjebner tegne Med Glimt, som hastig flyer: Da skilles vi ved Stjerners Chor Og feerdes allevegne Som Börn af samme Nord. Rudolf Schmidt. Efter dessa båda kommo de Osynliga en