Aftonbladet – 6 augusti 1867, sida 3

— Om grodhandeln 1 Chicago läser mar följande i Svenska Amerikanaren: Mången finne: troligen, som ej vet att grodlår Bigör en der läckraste spis man kan tänka sig och är temli gen allmän här i Chicago. De kunna ses i flåd tillstånd och skinände Nvita i våra restauranters fönster. På listan bland delikatesser å mat sedlarne finner man det simpla ordet ?frogs (grodor) och vet att dermed menas 6 par grodlår. stekta tillsammans med rifvet bröd, och som ätes med begärlighet af läckergommar ehuru vi för vår del ej vågat oss på dem. Det är dock en. dast en fördom, ty vi veta alla, huru fina och mjuka deras små delikata ben äro, och huru de förstå att hålla sig så snygga, och bada och tvätta sig dagen ingenom, och att de lefva hufvudsakligen på vackra, feta, fylligaskalimsekter, sniglar, maskar o. 8. Vv. : Chicago förtär årligen 100,000 par grodlår, med andra ord 100,000 grodor dö årligen för vårskull. De importeras förnämligast hit. till staden af mr Buck, en tysk, som lefver omkring två mil söderut från Hyde Park. Han egnar hela sin tid åt att döda grodor och finner att det är ett arbete som lönar sig. Han och hans biträde stiga upp tidigt på morgonen och gå till pussarne, som ligga söderut, tagande med sig några långa käppar; Klädda i höga stöflor och gamla:kläder vada de genom pussarne och titta efter grodor. Då de se en, dunka de till henne i hufvudet med käppen, då dör dem stackars grodan; hennes bakben skäras af, flås och täggasi en korg. Det fordras stor skicklighet och siughet föratt kunna döda dem. Så snart de höra ett fotsteg Hoppa de från banken och gräset i vattnet, inom få minuter sticker hufvudet upp öfver ytan, och då skall ran passa på och slå dem i skallen?. Då mr Buck. först försökte detta arbete var det ganska lätt och djuren syntes ej frukta honom, men nu är det annorlunda, grodorna hafva förlorat sin tro till mannen; de hafva tunnit ut att han endast vill afskära deras bakben, och derför behöfva de en dunk i hufvudet för att slippa till desamma. Om dagens jagt ej lyckats mr Buck, så går han ut på natten för ått kunna honörera sina beställningar. Han tar då med sig en lanterna och en stäng med ett stycke rödt kläde fästadt dervid. Skenet från lantärnan kastas. öfver vattnet och det röda klädet stickes ned på den plats som är belyst. Na komma grodorna, lockade af skenet, dit och bita i klädstycket, deras tänder fastna deri, och de dragas upp. Efterfrågan på grodor är ganska stark, så att mr Buck har ingen svårighet att afsätta dem. De säljas dock nästafi uteslutande till restauranter. Då och då sända privata familjer till Bucks efter grodor, men det ligger för låvgt aflägset för att kunna ske ofta: Han säljer dem billigt, 12 å 15 cents dussinet. Några af hotellerna börja nu hafva dem till middag, så t. ex. i Sherman house. Vi skola hoppas att denna fina och angenäma rätt snart blir allmän i hvarje hushåll i Chicago (?).