Aftonbladet – 6 augusti 1867, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Att fria. Att fria oh så korgen ja 1 a — Förs ge älskarn hopplöst qvida — Är En vid Himlens port att stå Och nyckeln uti baklås yrida, Att fria dock och få ett ja Är lifvets högstä fröjd och gamman. Man Himlen tror sig fängslat ha, När till sin famn man trycker lilla ?flamman? Att fria blott ett val ju är — Så låter bortskämd ungkarls visa — Till sist han nödd och tvungen svär Att äkta gamla jungfru Lisa. Att fria är att blind och kär Likt fisken uti nätet löpa. För sent man ångrar sitt besvär Och vill sin frihet återköpa. Att fria är en djerf supplik Af älskarn att: få laudatur. — Så säger flickan stölt och rik — Jag kanske ger ett — improbätur. Att fria är ett napp ej sedt Ännu på mina mn ja krokar. — Så suckar tyst bligar snedt — En gammal mö på unga tokar. Att fria sjelf går också an; — Så är den raska qvinnangs lära — En karl så lätt man tjusa kan; De blyga lättast blifva kära. Att fria uti rättan tid Är kanske dock just sjelfva knuten. För brådtom mången har dervid, Men mången är för sent besluten. Att korgen ge i rättan tid År för er flickor värsta knuten, P bättre ta betänketid n stolt ge afslag på minuten. En fågel är väl uti hand Förmer än tie uti skogen. Och mången suckar så ibland: Så dum jag var, som inte togen. Bias.