Aftonbladet – 6 augusti 1867, sida 3

— Spelbanken i Hombarg. Den nuvarande arrendatorn af spelbanken i Homburg mr Blanc, en f. d. landsförvist fransman, har, skrifves det från Frankfurt am Main, i en spotsk ton afböjt preussiska regeringens förslag att mot en skäligen jemkad skadeersättning tillsluta banken, under förklaring att-han skall :begära franska reeringensmellankomst för den honom tillämnale kränkningen af hans privata rättigheter, förväntande af denna regering allt det skydd som ingen fransman på jorden någonsin :behöfver sakna. Detta, säger korrespodenten, påminner om den gamla sjörätten, enligt hvilken en nations lagga egde rättighet att skydda kontraband, ja, till -och -medtjufgods: Hvilken enorm vinst som spelaktierna för öfrigt afkasta, bevisas tillräckligt deraf att, under de 22 år det nuvarande arrendekontraktet existerat, Banken i Homburg i medeltal årligen utdelat i dividender 807; proc., så att en aktie, ursprungligen lydande äå-100-fioriner, inbragt 672 floriner, skledes kapitalet nära nog sjudubbladt. Mr Blanc kom somfattig karl ill Hombör och anses nu egå en förmögenhet AF 40 mill. fres: — Fotografiporträtter på emalj. På verldsatställningen i Paris ser iman Prorver på en af nerr Lafon de Camorsac gjord uppfinning att på fotografisk väg åstadkomma vitrifierade:porrätter på emalj, hvilka äro oföränderliga samt atsökt fina, mjuka, och fulländade. JI femton är har uppfinnaren varit sysselsatta med rön. Ingening -har varit honom för dyrbart, för att nå mået, hvarken hans helsa eller.hans.fädernearf, hvilket han i såg småningom smälta ihop vid sina leglars eld; De medaljonger, han exponerar, oåminna i fint utförande, i skuggornas harmoni och formfulländning; om de bästa måläres i denna renre arbeten, sont en Petitot, en Bordier och en ugustin. På detta sätt behandlade fotografibiller förlora sin torrhet och kärfhet och få en ottoig mjukhet. : Herr Lafon de Camarsac har blifvit belönad med guldmedalj för sin uppfinning. — Hastigt och lustigt. Under denna rubrik ,erättas i Alingsås Weckoblad: Ett af de sistl. mnisdags e. m, uppgående bantågen hade nätt och jemt satte i rörelse från Göteborg. då ett räntinmer bland passagerarne i en al Se kläsens kupöer träffades af ett hastigt påkommet llamående. Det öfriga sällskapet isamma vagn lade knappast bemärkt damens oppasslighet, då tt spädt barnskri lät höra sig och Hvilket alltör tydligt angaf, hvad som var på färde. Ett imnat fruntimmer j samma vagn skyndar då fram itt erbjuda den sjuka sitt biträde, och bättre tunde sluinpen icke såna föga det helst den, om så välvilligt erbjöd sig, vart just en af dessa ktningsvärda feminmer, som gjort till sin uppift, att betjena dylika patienter. Vid framkomten till närmaste station Partilled var alltin; tlappadt och klart och fru X till och med ask; att hon ville fortsätta jernvägresan till Torsesunds station, i hvars granskap hon hade itt hem; men åå detta afstyrdes, var hon icke ämre än att hon utan anhans biträde förflyttade 8 från jernvägs-kupen in i stationshuset vid artilled, der såväl Kon som barnet fingo njuta ehöflig hvila efter en eå besvärlig reså. — Hvem skall ha nyckelnt Kongsbacka har venne skolor, en pedagogi och en folkskola, den örsta med en gammallundensare Lundbladh till sektor. De båda skolorna li atpäftig td med varandra. Prest och folkskollärare hålla ihop otrektorn. Na skall presten :suspenderas, heter et. Det värsta gbidsippjet är en gymnastiksal, emensam för båda skolorna. Hvilken skola call hafva nyckeln till-salen?... För att få utdt denna öfantligt vigtiga fråga har man nu srt tvisten ända till K. M:t, som lemnat nyckeln U rektorn. (HALLANDS-POSTEN).