Aftonbladet – 2 augusti 1867, sida 2

es landtmän förliden höst och vinter kunnat reda sig från elt svårt penningbetryck. Samma tidning knotar äfven öfver den stora nafreodlingen och exporten af dette sädesslag, men erkönner att det är mera säljbart in rågen för export. Det vore önskvärdt om mera råg odlades; men vi tro icke att landimanzen ändå skulle försaka tillfället att afyttra äfven detta sädesslag, huru mycket deraf än skördades, såvida dess försäljning vore lönande. Och lönar den sig mindre eller går den trögare, så skall man: väl ej undra på om landtmannen föredrar att odla de sädesslag, som äro begärligast i marknaden, ty man får aldrig förbise, att hans hufvudsakligaste sträfvan måste gå ut på att bereda sig penningtillgång för sina dryga utgifters bestridande. Det låter onekligen vackert, då Lunds Veckoblad ordar om ?vederbörandes? förpligtelse att ?reglera såväl produktionen af våra olika sädesslag, som ock det rätta förhållandet mellan export och import af denna nödvändishetsvara?; menas med vederb rands? landtmännen sjelfva, så tro vi att de bäst utföra detta regleringsbestyr; men ska!l detta verkställas af ?vederbörande? statsmakter och på det sätt, som protektionisterna agitera för, så tro vi att det går rent på tok. Det är för öfrigt ganska betecknande för protektionisterna, att de, som ifrigt påyrkat införseltull på spanmål, nu ställa sig okunniga om, eller liknöjda för, nyttan af att det införda rågmjölet äfvensom den införda rågen icke behöft fördyras genom införseltull, och gnata på landtmännen, som sålt sig för nära, samt vredgas på frihandlarne, som åtminstone ha den förtjenst, att rågen och rågmjölet icke ytterligare fördyrats genom införseltull. Mest karakteristiskt ö dock, att protektionisterna, nu bragta i trångmål, visa sig benägna att lägga hinder i vägen äfven för den fria utförseln af spanmål. Men till sådana orimligheter drifvas de genom sin brinnande åtrå att vara för myndare för landtmannen och närings. idkaren. Åsa a åvan nr