Aftonbladet – 2 augusti 1867, sida 2

nyndigheternas vidare tillgöranden anmärkes under öfverläggningen ganska riktigt af ar Staaff, att man icke hade att befatta sig ned förutsägelser derom, och att, om man å gjorde, det med lika goda skäl kunde intagas, att statsmakterna skulle fästa af;eende på rättvisans och billighetens forlringar, hvarförutan man borde ihågkomma utt egenskapen af valkorporationer för ut;eende af första kammarens ledamöter ingaunda utgjorde kommunalmyndigheternas väsentliga uppgift. Då vi emellertid befara, att samma inkast äfven från andra håll skall förspörjas, vilja vi fästa uppmärksamheten på det besynnerliga uti det resonnement, vilket, i likhet med hrr Wistrands och dazelii, uttryckligen medgifver orättvisan i den gällande kommunallagen, mena anser denna orättvisa böra få fortfara derföre att denna vallag till någon del utgör grundvalen för riksdagsordningen. Kan det väl vara nyttigt för riksdagen och för det förtroende, den tillit, som folket bör hysa till densamma, att en af riksdagens afdelningar tillsättes genom val af korporationer, hvilka i sin ordning äro tillkomna genom ett valsätt, hvars skriande orättvisa hela landet nästan enstämmigt medgifver? Ar det icke just för det nya statsskickets befästande af den allra största vigt, att denna farliga anledning till misstro mot detsamma undanrödjes? Vi hafva alltifrån representationsförslagets första framträdande betraktat såsom en föriräfflig tanke, såsom en af de lyckligast funna i hela detta förslag, att låta den första eller öfre kammaren utses af länsrepresentationerna. Då man ville för detta vigtiga ändamål använda dem, var man emellertid nödsakad att taga dem sådana de funnos, med de brister som kunde vidlåda dem. Det gick icke an att undanskjuta representationsreformen för att först bringa kommunallagarne till önskad fullkomlighet, hvilket för resten skulle haft sig ganska svårt under gamla representationen. Men ingen bland dem, som medverkade till representationsreformens genomförande, hade väl dermed för afsigt att trycka en oföränderligbetens stämpel på kommunallagarne och föreviga till och med sådana orättvisor och orimligheter i desamma, hvilka inses och medgifvas till och med af de mest moderata och konservativa. Tvärtom hoppa: des man med skäl, såsom en blaud de första frukter, hvilka man väntade sig sig af den nya representationen, att en reform af kommunallagarne skulle af densamma lätt och skyndsamt åstadkommas. Påståendet att det ringa deltagandet i kommunalvalen för närvarande icke är en följd af den orimliga röstskalan utan härrör af likgiltighet för allmänna angelägenheter, är icke hållbart, då erfarenheten gifvit vid handen, att det just är innehafvarne af de små röstetalen, som mangrannt uteblifva, och då man icke behöfver vara stark i räknekon sten för att utröna, att de, om de infunne sig till tusental vid valurnan, ändock kunde blifva öfverröstade af en enda eller några få högtbeskattade. Det är dock något hårdt att stämpla såsom likgiltighet den känsla, som under sådana omständigheter håller dessa mindre röstegande aflägsnade från valurnan, Hr Wallenberg sporde äfven i går, I var de utmärkta män funnos, som blifvit uteslutna under nuvarande valsätt. Härpå kan svaras, att det är ganska sannolikt, att till största delen samma personer, som nu äro stadsfullmäktige, skulle ha blifvit det, om valen verkställts enligt mera rättvis vallag. Men det hade då varit den väsendtliga skilnaden, att det stora flertalet af valmän hade betraktat stadsfullmäktige såsom sina representanter, och till följd deraf till dem hyst ett förtroende och egnat korporatiouen i sia helhet en aktning, som de nu gå miste om just derföre att stadsfullmäktige betraktas såsom tillsatte uteslutande af penningmännen. Beklagligen förbiser man alltför mycket vizten deraf, att det icke ensamt kommer an på hvilka de styrande äro och hurudana deras åtgärder, utan äfven på det förtroende som egnas dem af de styrda. Män, som misstänkas och åtgärder som misstydas, blifva för det allmänna på långt när icke af det gagn som de kunde blifva, om samma män och samma åtgärder om. fattas af allmänt förtroend:.