Aftonbladet – 2 augusti 1867, sida 2

STOCKHOLM den 2 Aug. Vi påkalla vära läsares synnerliga uppnärksamhet för den redogörelse, som vi på innat ställe i bladet meddela öiver de förhandlingar, som i går afton egde rum hos Stockholms stadsfulimäktige rörande röstrunden vid kommunalvalen. Ett högst vigtigt nitiati7 för åvägabringande af en reform i lenna del af kommunallagstiftningen kan inses vara taget med det af hufvudstadens communalrepresentation i detta hänseende attade beslut. Och i sanning är ett sådant teg af högsta behofvet påkalladt, så vida cke det i landet rådande allmänna missnöje öfver den skriande orättvisan, det uppenbara nån mot de mindre bemedlade, som den nu svällande kommunala vallagen och röstberäkningsgrunden innefatta, icke skall utbilda ig till ett förderfligt och för samhällsordningen i längden vådligt misstroende mot och agg till de kommunala myndigheterna. . högsta grad anmärkningsvärdt, såsom bevis på i hvilken grad orättvisan blifvit erkänd samt det deraf fra..-kallade missnöjet itbredt, är det förhållande, att till och med nom en sådan törsamling som Stockholms stadsfullmäktige, sjelf utgången ur val, verkställda evligt denna karrikatyr på röstbesäkninvgsgrund? — för att begagna en talares, kommerserådet Sjöbe:g:, ord — och i vilken de byråkratiska och plutokratiska slementerna ha en så stark öfvervigt, icke mer än enda röst, bankdirektören Wallenbergs — höjdes till försvar för den nu stadgade röstgrunden och till genmäande af de anmärkningar, som mot denamma blifvit framställda. Rättvisans, bilighetens och klokhetens talan fördes dermot af många talare, med synnerlig nergi af frih. Liljencrantz och hr Sjöberg, ned något mindre skärpa, men icke der öre med mindre eftertryck, af medicinalrålet Carlsson, rådman Weser, rektor Staaff ch hr L. J. Hierta. — Till och med medi;inalrådet Wistrand och general Hazelius, om ville bifalla beredningsutskottets hemtällan att förslaget, med afseende på dess amband med den nya riksdagsordningen, cke måtte föranleda någon åtgärd, förklaade sig likväl uttryckligen erkänna orättisan och obilligheten i den nu stadgade östgrunden. En meningsyttring, sådan om den, hvilken innefattas i den förda öferläggningen och den deraf föranledda åtsarden att nedsälta en komitå, för afgifrande af förslag till en framställning i ämwet, kan icke undgå att utöfva ett mäktigt oflytande och föra frågan betydligt framåt oot den lösning, som hon ofelbart snart nåste finna; men säkert är, att det åsyfade ändamålet skulle ytterligare främjas mm kommunalmyndigheterna i orterna följde let af hufvudstadens kommunalrepresentaion lemnade hedrande föredöme, och gåfve uttryck åt den bland deras kommittenter ådande åsigt, om hvilken de säkerligen ngenstädes sväfva i okunnighet. Man kunle då hoppas, att redan vid instundande iksdag få ett förslag antaget, hvilket undanöjde anledningarne till de klagomål, som litifrån kommunallagarnes första tillämping gifvit sig högljudt tillkänna i hela lanet, och hvilka, om de få fortfara, skola elt och hållet undergräfva den allmänanda, om kommunalförfattningarne voro afsedda tt väcka och underhålla. Vi ha här ofvan nämnt att beredningstskotet ansett den i ämnet väckta motioen icke böra till någon åtgärd föranleda, ufvudsakligen af det skäl, att kommunalagarne och särskildt stadgandena rörande östgrunden utgöra vigtiga grundvalar för iksdagsordningen, och det icke skulle vara ntagligt; att de lagstiftande myndigheterna ro hugade att si kort tid efter det ya statsskickets införande rubba dessa rundvalar. Samma skäl åberopades, såsom i nämnt, af hrr Wistrand och Hazelius, ör deras yrkande om bifall till utskottets örslag. Med afseende på de lagstiftande