Aftonbladet – 30 juli 1867, sida 3

inom samhällena de skilda individerna emellar och sedan emellan samhällena sjelfva. ln rättskaffens medborgare sträcker numer vänligt sin hand åt den andra, hvilken natio den än må tillhöra. Den ena menskligheten tjenare uppsöker den andra, hvar han än m innas. Den gräns, en nations tillvaro utstakar tillfredsställer icke mer den fullt utbildade mer niskan, hennes horisont går utöfver detta områ des trängre gränser, hennes mål är icke mer na tionens ensamt, utan — mensklighetens. Jag helsar i dag representanter af tvenne folk som äro fullt medvetne om detta högre mål; v helsa våra svenska gäster såsom söner af de land, som bibringat oss den kultur vi ega, ee! kultur som vi vetat bibehålla och utveckla, oc vi kunna — om icke med stolthet, ty det höfve ej ett fattigt folk att vara stolt — men med sjelf känsla visa dessa gäster, huru vi förvaltat de arf vi fått; och om vi det kunnat, så ligger sva ret i vår skalds enkla, men djupt sanna ord detta landet älska vi. Kärleken till fosterlandet har dock ej ensan kunnat uträtta allt det som här blifvit gjordt hjelpen hafva vi funnit i våra regenters vishet En uppmärksam betraktare af våra förhållan den skall under vår sednare utvecklingsperioc finna ett framstående faktum, hvars motstycke förgäfves skall sökas i något lands eller någon nations historia. Under det svenska väldets si sta tider i Fimland utgjorde Kymmene elf grän sen för den svenska civilisationen i vårt land Kom så det ryska, och redan under dess för Fin land förste regent infördes den svenska samhälls ordningen och det svenska språket ända till Sy. sterbäck, och Finland befanns utvidgadt med området af ett vidsträckt län, som i öfver hundrade år hade utgjort ett lika ryskt guvernement, som i våra dagar det Petersburgska! Jag kan ännu tillägga, att det var under en ännu sed. nare period den första tidning på svenska språket utkom i Wiborg. Dylika fakta behöfva inga förespråkare; de tala för sig sjelfva och qvarstå i historien såsom yältaliga bevis på, huru Rysslands behandlat Fin: and. Allt detta skedde under en tidrymd, då det enuint finska folket, ännu ett barn, låg i sin inda; men barnet växte och likt unge Kullervo, sönderslet det sina lindor, det började sjelit tala och — det fick tala. Med flit och ihärdighet arbetar det nu på sin egen nationella utveckling. Gifve Gud att af detta barn blefve en kraftfull, upplyst och förståndig man, och att de möjliga fel, som under uppväxandet kunna begås, icke måtte vara af den art, att barnet dör bort innan det hinner mannaålderns mognad! Svensken kan då gläda sig åt, att det var han som skänkte barnet dess första sociala uppfostran, och Ryssland får då se sitt handlingssätt, grundadt på upplyst ädelmod och rättvisa, krönas af den skönaste framgång: det skall då vid sin sida hafva tillskapat en härdig och välartad man, som lika litet skall svika sin pligt emot Bin beskyddare, som han någonsin skall glömma hvad gamla Sverge i kultur skänkt detta vårt fosterland, detta trohetens hem?. Mine herrar! Jag anhåller att I tömmen edra 2 för Sveas och Nores söner, och beder att eruti få innesluta våra härvarande kära gäster, hr kommendör Sundin och öfrige svenske och norske hrr officerare! Sedan kommendören Sundin tackat för denna skål, efter bvilken Värt land utfördes, föreslog amiral v. Nordmann en ytterligare toast för Sverges och Norges sjöfart oeh handel, erinrande om hvad de förenade konungarikena uträitat för befordrande och inderlättande of dessa hos hvarje folk vigliga näringsgrenar. En skål af general Maydel för frih. Walleen slutade den offisiella delen af festen. Sedan man ytterligare i den öfra restaurationslokalen samspråkat vid bålarne, dervid frih. Walleen ackade för gammal gästvänskap i Srerge och amiralen v. Nordmann föreslagit en skäl för monitorernas uppfinnare, svensken John Ericsson, afreste.största delen af de ryvarande till brunnshuset, der militärmuik epelade och en improviserad brunnsbal urrangerades, 1 dag torde de svenska gästerna komma utt bese staden och dess allmänna inrättinger.