Aftonbladet – 30 juli 1867, sida 3

— Svensk-norska eskadern i Helsingfors. I Helsingfors Dagblad för i lördags läses: Sedan i går på morgonen ötliga visiter och kontravisiter, med behörig salut, blif vit vexlade emellan cheiskapet på eskadern och myndigheterna härstädes, samlades de ärade gästerna till ett antal af omkring 30, jemte kejs. senatens inbjudna ledamöter, landtdagens qvarvarande medlemmar af alla stånd, det högre militärbefälet till lands och vatten, embetskorporationernas framstående medlemmar, stadens myndigheter och borgerskap m. fl. vid en fest lig. ofticiel middagsmåltid, som af Nylands läns guvernör, frih. Alf. Walleen, blifvit föranstalted i teaterns vackra salong, hvilken för ett sådant ändamål för första gången presenterade sig såsom ett utmärkt rum för festligt samqväm. Sedan de första helsningarne och presentationerna mellan gäster och härvarande stadsboer försiggått och smårgåsbord serverats i teaterns foyer aftågade den festligt klädda skaran till salonfem hvars golf blifvit upplyftadt i jemnöjd med scenen och sålunda bildade en stor lokal, kring hvilken hästskoborden sträckte sig från amfiteatern in på scenen. Denna representerade för tillfället en praktfull pelarsal med ett vackert finskt landskap i fonden. Första logeraden garnerades af en krans damer, hvilkas närvaro icke litet förhöjde festens glans. Vid middagen föreslog frih. Walleen en skål för Sverges och Norges konung, hvilken skål åtföljdes af svenska folksången. Eskaderchefen, adjutanten hos konungen, kommendören Sundin svarade med en skål för Alexander II, åtföljd af ryska folksången. Amiralen von Nordmann föreslog en skäl för Sverges och Norge storamiral, prins Oscar samt för Sverges och Norges flotta, hvilken skål af kommendören Sundin besvarades med en toast för storamiralen, storfursten Konstantin och den ryska flottan. Härefter tog värden, frih. Walleen, åter ordet och-yttrade följande välkomsthelsning till de svenska fre hvilken vi göra oss ett nöje att är återgifva: Mine herrar! Såsom ortens styresman anhåller jag om ordet för att helsa och välkomna den kongl. svensk-norska eskader, som på väg österut nu gästar vår hamn, Jag ser i detta besök från Sverge till Ryssland ett uttryck af vår tids vackraste tendens: jag menar — den rent menskliga. Länge nog hafva nationerna lefvat nästan främmande för hvarandra; men civilisationens ljus tränger med ängans kraft allt mäktigare framåt, skrankorna falla den ena efter den andra, förs!