Aftonbladet – 29 juli 1867, sida 3

Bysättningstvånget torde ofta ha blifvit än litadt för att tillfredsställa borgenärs hämd känsla och borde endast derföre i mensklig hetens välförstådda intresse skyndsammas böra afskaffas. Hvad slutligen den all männa krediten skulle vinna eller förlors på en dylik reform, så anse vi desto hellr avtagligt, att ingen afsaknad af ett dylik lagstadgande kommer att från affärsverlder förspörjas, som bysättning icke behöfver an litas sedan konkurslagen medgifver att till gångarne utan dröjsmål skola öfverlemnai till gode mäns vård. Vi anse att lag böj fullkomligt skydda fordringsegares rätt, at så långt gäldenär gälda gitter återbetala der skuld fan sig ådragit, och ingen pjunkig medömkan med gäldenärer, endast derföre att de ädragit sig skul er, bör få göra sig gällande. Men längre än till gäldenärs egen dom ifrågasätter numera ingen redbar for. dringsegare att gå, och lagen om bysättningstväng har sålunda endast värde för dem, som utlåna eller utborga till obetänksamme och slösaktige unge män, hvars in spärrande i bysättningshäkte torde kunna förmå anförvandter att uppoffrende mellankomma. Man förmenar, att svenska krediten skulle lida, om j bysättning af svenska medborgare, som accepterat, men ej å förfallodagen kunnat betala i utlandet utställd vexel, skulle kunna ega rum, Vibe;vifla högligen detta och anse i allmänhet, att den internationella krediten företrädesvig måste hvila på kännedomen om den bealningsskyldiges vilja och förmåga att kunna ullgöra sina förbindelser. Den kredit, som ;rhålles noder egiden af bysättningstvånget, ir icke mycket värd, och äfven om man f fördom skulle vilja förtfarande lemna utändska vexlar detta obehöfliga skydd, så vehöfver man väl ej fortfarande tillåta att attigt folk bysättas för en skuld af några iksdaler.. Men den enda rigtiga lösning f derna fråga är bysältningstvångets fulltändiga afskaffande.