Aftonbladet – 29 juli 1867, sida 3

TA TO SAM YT AMA VERA MAS MVAMMA MOT ländska vexlar detta obehöfliga skydd, så behöfver man väl ej fortfarande tillåta. att fattigt folk bysättas för en skuld af några riksdaler... Men den enda rigtiga lösning af denna fråga är bysältningstvångets fullständiga afskaffande. Obligatiensaffärer. Under åren 1854 och 1856 då en ymnig tillgång på ledigt penningkapital, genom oförväntadt gtora förtjenster på affärsverksamhet, hastigt uppkommit, var obligationshandeln ganska lithg och det lyckades hr C. G. Cervin alt afyttra högst betydliga belopp till för obligationsulgitvarne ganska fördelaktiga priser. Riksgäldskontoret :skulle uppträda i marknaden, men diskussionerna om formen för obligationerna drogo då alltför länge ut, så att när kontoret blef färdigt lade den goda konjunkturen flugit sin kos. Dessutom begicks det felet att man dekreterade en räntefot till hvilken man ej kunde hoppas erhålla några betydliga summor, särdeles, då längifvarne saknade all utsigt att kunna, i händelse af behof, använda de erhällna papperen. Efter 1857 ärs kris afyttrades visserligen obligationer, men då till så ogynnsamma vilkor för säljärne, attförsäljningarne till det ytterst nödvändiga be: grämer es. Det bekanta 12 millionerslåhet; vilket numera inses hafva varit ett finan: sielt misstag, uppjagade anspråken på hög sfkastning af obligationer, jemväl inom landet, Detta var likväl öfvergående, ty redan är 1861 erhöll riksgäldskontoret ett 38-årigt 4!a proc. lån om 3 millioner rår till 93 roe. och 1863 lyckades det bemälde herr Jervin att placera 2 millioner rdr i Stockholms stads 3 proc. obligationer, äterbetalbara genom inköp under 38 år, till ett pris, som lemnade egäljaren pari med afdrag af en högst obetydlig kominission. Ungefärligen samtidigt afyttrade Stockholms stads hypotekskasså två millioner rdr i Å!a procents obligationer, på enahanda sätt betalbara, till ett pris motsvarande 93!2 procent. Gaslysningsbolaget i Stockholm upptog jemväl ett längre, ganska fördelaktigt femprocentlän mot obligationer. Sedandess ar allmänna hypoteksbanker afyttrat rätt betydliga belopp femprocentsobligationer, återbetalbara inom femtio år. Medelpriset torde hafva varit 87 procent. Detta elltär amorteringslån på lång tid, och vi hafva icke tagit medi räkningen tillfälliga lån?, hvilka återbetalas inom kort tid. De äro, under en tid då hela verlden lider äf en intermittent feber äro ännu begärligare. För den lugne betraktaren framgår det påtagligt, att afyttrandet af obligationer liksom all annan handel beror af tillgång och efterfrågan, samt det fria aftalet, Det ligger i öppen dag, att när. tillgången på penningkapitalet af en eller annan orsak tillvuxit, så hafva obligationer kunnat afyttras och blifvit försälda till antegliga priser. När koapphet i marknaden inträdt, när räntan stigit, så har obligationshandeln hvilat. Inser man nu huru fåviskt det är af lånsökare att tro, det alls lånbehof kunna när som helst tillfredställas på billiga vilkor? Fattar man att dessa saker måste hafva sin naturliga gång, och att intet konstnärsskap i verlden kan hindra ebb och flod. Finner man ej att tider hafva varit och att tider skola komma då egaren af porningkapital med begärlighet skall eftersöka goda räntebärande papper?; : Den nuvarande tidpunkten synes vara gynsam för obligationshandeln, ty oberäknadt den vanliga omsättningen i Ällmävna hypoteksbankens obligationer, som fortgår normalt, har Riksgäldskontorets tillfälliga Jån om sex millioner rår visat sig hafva rönt förtjent uppmärksamhet. Att försäljningen af interimsbevis ej varit omfattande torde komma sig deraf, att man ej ännu i allmänhet förstår sig på detta sätt att gå till väga. Deremot har sedan sjelfva obligationerna blefvo den 30 Juni tillgängliga, efterfrågan varit i jemnt stigande, så att nu redan blifvit afyttrade tillsammans för omkring 2a millioner rdr. Hvilka äro nu orsakerna till denna framgång? Vi skola försöka att i korthet angifva dem. I första rummet att tillgången på ledigt penningkapital tillvuxit derigenom att folk i allmänhet lefver sparsamnmare och således bereder sig större öfverskotter. Jemväl ha lönlösa spekulationer funnit en gräns, och huru obehagligt det kan ljuda i öronen på vissa pressens organer, begynner man i allmänhet eftersträfva att förtjena penningar genom industriel eller handelsföretagsamhet. Man harbegynt inse att detär ett med stora faror förknippadt sjelfbedrägeri, att göra stora affärer blott för att synas vara stor affärsman. Detena med det andra har bidragit att öka tillgången och mivska efterfrågan på ledigt penningkapital. Men bland orsakerna till berörde lång framgång kan äfven med rätta upptagas det praktiska sätt på hvilket detta lån blifvit af Riksgäldskontoret behandladt. Fullmäktige hafva, såsom det synes oss, på ett. lyckligt sätt bestärat vilkoren så, att egaren af penningkapital erhåller något mer än den vanliga bankdepositräntan, men något mindre än den gängse räntan å fastighetsinteckningar. Koatoret tillhandahåller en lättfattlig prospektus och träder i direkt korrespondens med personer i landsorterna, alldeles såsom de enskilda bankerna bruka. Det intressantaste af alitsammans är att obligationsköparne äro många, så att statsobligationerna blifva epridda i landet och Riksgäldskontoret vinner — liksom andra penninginstitutioper — kunder. Verldsexjjositionen I Paris år 1867. (Slut fr. lärdagsbl.) I hvad mån Sverges deltagande i den nu vågående verldsexpositionen kan komma att