Aftonbladet – 26 juli 1867, sida 3

handbok kunna stryka ett kors framför beskrifningen öfver Iaterlaken. Låt oss promenera fram här i allen mellan de präktiga hotellerna. Belkonger och persienner, vestibuler och gaslågor, gräsmattor och sandade gångar, ekipager och sadlade mulåsnor, möta blicken öfverallt. Lejon ifrån verldens alla kanter vandra i skuggan af valnötsträden, klädda i glachandskar och med rockens svitt efter sednaste modejournal. Damernas sidenrober frasa på vägarne och deras parasoller och slöjor hvifta under löfhvalfven. Då man så här plötsligt stöter på den fina verlden efter en vandring bland bergens okonstlade barn, så erfar man ett intryck af obehag. Dessa nobla damer, som förefalla så tjusande då de sitta i en tealerloge eller i ett ekipage på boulevarden, blifva här fadda gentemot den storartade naturen. Se dem hur de luta sig öfver balkongerna, med blaserade miuer och studerade gester. De se ut som om de af misstag kommit in hit bland bergen. Eiler ha de kanske gjort resan hit för att bikta sig för Munken? Må de då tala så tyst att icke Jungfrun hör dem, ty annars skulle hon helt säkert rodna för första gången. Familjen Benoiton har gjort Interlaken till en Pariserboulevard. Lysande butiker och beazarer fortsätta der hotellerna sluta. Cafer och biljarder, restsuranter och cigarr försäljare pråla med lysande skyltar och lockande namn. Ekipager rulla fram och dammet gör löfträden grå. I alle hörn står en Fihrer och yftar på mössan med förfrågan om man vill Bli ledsagad in bland Bergen. Vid ivarje steg tränger sig en pojke fram med en åsna och påstår att mean ridande bör göra sin promenad. Kom låt oss gå öfver till andra stranden, ch der slå oss ned, med de månbelysta lperna till utsigt. Njut af det herrliga kådespelet medan det är tid, ty i morgon iro de hvita jättarne kanske insvepta i moln. Richard. ine atlas Åman FAR ne