Aftonbladet – 25 juli 1867, sida 3

AA FENA SEPA: SIN EE IEI ATL UB Mee perade och höll kufvad nära nog största deler af Mexikos ofantliga yta. Der hon uppträdde på en punkt, der underkastade man sig; när hor tågade vidare, återvände republikanerna och blefvo åter de herrskande. Faktiskt är, att hva och en af våra kolonner ej innehade mera plats än skeppet på oceanen har — just sjelfva färar i vattenspegeln. För att uppsätta en mexikansk armå hade behöfts mycket penningar: man hade kadrer, många officerare, men alldeles inga sol dater. Än mer, penningar fattades. Kejsarer hade trott att omkring 20 millioner till skulden. 20 millioner till mexikanska armån, de öfverens komna 25 millionerna till franska armån, 2! millioner till allmänna arbeten och till den inre förvaltningens utgifter skulle räcka godt till. Det . var en budget om 90 millioner. Han visste myc: ket väl att han ej kunde erhålla dem genom skatt; men han hoppades att med de 30 millio. ner han medförde kunna draga sig fram under året, och för det följande året hoppades han på ny bjelp från Europa. Men efter sex månader måste han göra om budgeten; det var ej längre 18 millioner piaster han behöfde, utan det var 36 millioner, eller omkring 180 millioner francs. Han vände sig då till Europa. Det första lånet hade blifvit afslutet till sex procents ränta med en emissionskurs af 63 proI cent; det föll till 50 å 52 francs; det var omöjligt att ännu en gång anlita denna låneform; man JT hittade då på ett af dessa lån med stor apparat, man appellerade framförallt till de små kapitaTlerna, som äro så talrika och som nästan alltid låta fånga sig. Man utsläppte till ett pris af 340 francs obligationer, hvilka skulle återbetalas med 500 francs, lemnande en afkastning af 30 francs, d. v. 8. nära 9 procent, och särskildt utfästades utomordentliga premier: två utlottninIgar om året med en vinst på 500,000 francs, två vinster på 200,000, fyra på 100,000, sextio på :110,000 francs; dessutom äfsattes af lånet en Jsumma i Caisse des depåte et consignations för kapitalets återbetande inom 50 års förlopp. i n hel hop folk, som ej begrep saken, men dårades af utsigterna till vinst, lät narra sig. ÄR mera — I hafven kunnat se det af öfverläggningar som ej öfverhalkades så lätt — alla regeringens embetsmän sattes i gång för att öfvertyga allmänheten om det förträffliga er DEDE placering, Denna fråga blef diskuterad här på etta rum till och med. Jag tog ingen del deri ; jag fann ganska klokt det som då yttrades 1 detta ämne, Men så uppdukade herr Corta — som jag är ledsen öfver att ej se här nu, ty jag vill ej angripa en frånvarande person — för 088 alla. möjliga herrligheter från Mexiko. De, sBom tviflade på alla dessa rikedomar, liksom jag I gjorde, erhöllo till svar: Hr Corta har ju sett allt det der. Hvad kan ni också svara en man som har sett? Men äfven jag hade träffat folk, som med egna ögon hade sett, och jag blef alldeles icke öfvertygad. Nåväl, denna af. Humboldt. omförmälda budget, af hvilken man gjort så mycket väsen, den hade hr Corta fördubblat. Förri verlden, sade man, afkastade Mexiko 100 millio-: ner; om utgifterna gingo till 50 millioner, så återstodo dock för kronan Spanien en inkomst af 50 millioner, och, tillade man, sedandess har befolkningen ökats, så att nu är det ej djerft att påstå, det budgeten stigit från 100 till 200 miltoner. Ja, utan tvifvel afkastade Mexiko under Spaniens starka välde 100 millioner, men den tiden gjorde sig Spanien, som ensamt disponerade de ädla metallerna, på förhand en vinst å dessa artiklar af 20—25 proc. Nu för tiden utgör denna vinst knappt 6—7 procent. På tobak, som Spanien ensamt sälde till Europa, hade det då ytter ligare tjugu millioners vinst, nu inbringar försäljningen knappast 6—7 millioner. Hvad utgifterna beträffar, glömde man att de för de famösa galejorna bestriddes dels i Mexiko, dels i Spanien, men att dessa utgifter nu få utgöras af Mexiko ensamt. Man glömde också de 5 millioner, gom behöfdes för att betala qvicksilfret från grufvorna i Almaden. Man gömde, att skulden uppgår till 30 millioner och att den alldeles icke fanns under Spaniens öfverherrskap. Således kunde man säga, att inkomsterna voro 60 och utgifterna 90 millioner. Med denna svåra ställning, på hvilken Maximilian törnade, hade alla regeringar i Mexiko, ända från hvad man kallar oafhängighetstiden, måst laborera, ty alltid hafva dessa regeringar haft 70 millioner i inkomster och 100 millioner i utgifter och hvarje år ha de fyllt bristen genom att upptaga lån, genom att försälja kyrkogods eller genom att afhända sig någon provins till Förenta Staterna. Man sade oss vidare: Denna budget kan fördubblas, ty de mexikanska tullarne afkasta ungefär 50 millioner, och i Vera-Cruz och Tampico har det visat sig en tillväxt; som skall fortfara. Man resonnerade på samma sätt, som man gjorde vid början af vår afrikanska expedition; man föreställde sig att denna tillväxt skulle blifva beståndande, och man uppskattade de sannolika tullinkomsterna till 100 millioner. Vidare tänkte man sig en fastighetsbevillning i ett land, der det icke finnes någon taxering, och der man genom att hänvända sig till presterskapet och alla välmående fastighetsegare, med möda ka erhålla 5 å 6 millioner. På samma sätt anto; man 25 millioners afkastning af de ädla metallerna, hvilka icke afkasta mer än 7 millioner; och slutligen beräknade man af tobaken, som icke afkastar mer än 5 å 6 millioner, en inkomst af ytterligare 25 millioner, eller tillsammans 200 millioner. , ; Skulle icke dessa 200 millioner, sade man, förslå till bestridande af en utgiftesbudget på 150 millioner? Och efter hr Corta uppträdde hr statsministern och tillade, att en general hade yttrat till honom, att Mexiko alliid hade åt alla dem som plundrat eller härjat det, lemnat, icke 200, utan 300 millioner. Om nu landet afkastade så mycket åt anarkien, borde det icke vara mindre gifvande mot dem, som der skulle införa lugn och ordning. Och med en viss bitterhet tillade hr statsministern: I viljen göra kapitalisterna modfällda, på samma sätt som I velat nedslå modet hos anhängarne af den mexikanska expeditio nen. Nåväl! kapitalisterna ha gifvit sin mening tillkänna. Jag mottager just nu en depesch, som underrättar mig att lånet är fulltecknadt.? Detta helsades med bifall och handklappningar. (Skratt.) Mina herrar, det är icke för att framkasta beskyllningar, som jag erinrar -härom! Flere röster; Det är sanning! Det är historien! (Buller.) Hr Thiers: Jag vill icke anföra statsministerns ord. Han yttrade (allmän munterhet), han yttrade: ?Några månader ännu, och franska armån: skall återvända triumferande, för att af er mottaga segerkransar. Märken väl, jag riktar icke förebråelser mot någon. (Yttringar af bifall och ogillande.) Men I sen här följden af att försätta sig i en falsk ställning, ty det är de falska och ohållbara ställningarne som jag anfaller. Nåväl, medan statsministern framhöll fördelarne af lånet och gick i borgen för expeditionens framgång (han sade oss detta i Maj och Juni), så undertecknade hr finansministern några veckor sednare denna traktat, af hvilken man nyligen uppläst en afskrift för oss. Å ena sidan förklarade man lånet vara en förträfflig affär; man uppmanade alla finansagenter att öfverallt upprepa det. Och på samma gång tillstod hr fin-nsministern, genom en traktat, hvars lagenlighet jag icke nu vill undersöka, att affären i sjelfva verket var tvetydig och dålig, emedan alla öfverenskommelserna kunde när som helst annuleras. På samma gång, således, som statsministern prisade denna affär, förklarade en annan minister. att lånet var ingenting värdt, eller så godt som ingenting. Jag påminner om detta förhållande för att visa, att då ministrar handla utan solidaritet, utan gemensamhet, så inträffar det, att en minister höjer ett företag till skyarne, under det en annan minister förklarar detta företag dåligt. Lånet upptogs emellertid. Jag upprepar ännu en gång, det är icke personerna, utan ställninfö hållanden som jag ang; i Ce i rt Ah hh