Aftonbladet – 25 juli 1867, sida 3

25 millioner för 1865. För kejsar Maximilian återstod af detta andra lån knappast 40 millioner I finnen att tillgångarne framkommo till Mexiko ansenligen förminskade. Redan under året 1865 hade ställningen betydligt försämrats. Våra kolonner hade nödgats göra halt och samla sig; Förenta Staterna började besegra uppresningen i södern. De mexikanska insurgenterna, som man påstod vara fördrifna, repade mod; de gjorde mostånd, stödjande sig på Rio-Grande. I Chihuahua, derifrån man sade att Jaurez hade blifvit förjagad, började motståfidet låta förmärka sig I Sinaloa kämpade likaledes en ung general, Cortina; Regules höll stånd åt Stilla-hafssidan, Porfirio Diaz i Oaxaca. Härunder voro tillgångarne nästan inga. Franska armen var nödsakad att ur sin kassa betala mexikanska armån; denna armå måste organiseras. Marskalk Bazaine begärde af kejsaren en konskriptionslag, men Maximilian svarade honom: vad skulle man säga om jag i landet införde alla europeiska bördor? Sjelf begärde kejsaren trupper för Yukatan; men marskalk Bazaine invände i sin ordning med rätta, att det var honom omöjligt att öfvergifva sin operations-. linea, som var Vera-Cruz, Orizaba, Puebla, Mexiko. Då förnyades hvad som inträffade under kriget i Spanien: då ställningen är dålig beklagar man sig öfver hvarandra. Konung Josef beklagade sig öfver Napoleons generaler, och generalerna beklagade sig öfver konung Josef. ch jag, som studerat denna historia med en synnerlig omsorg, jag är öfvertygad, att då de anklagade hvarandra, hade de ömsesidigt orätt, och att då de rättfärdigade sig, hade de ömsesidigt rätt, emedan de ömsesidigt tillvitade hvarandra fel, som härfiöto från situationen. (Rop af PMycket bra1? på åtskilliga bänkar.) Mina herrar, den som försatt personer i en ställning, som icke tillåter dem att uträtta något godt, måste bära ansvaret för de från denna ställning härflytande fel. För min del är jag 5fvertygad, att det gick till i Mexiko på samma sätt som i Spanien; missförståndet mellan den franska myndigheten och det nya kejsaredömet var en olägenhet som medföljde situationen. Vid lenna tid inträffar en olycksalig händelse, en ytterst sorglig tilldragelse, och, efter jag talar om situationen, är det isynnerhet på den som ag vill låta ansvaret falla för påbuden af den 3 Oktober. Öfverallt der våra trupper icke längre voro qvar, öfversvämmades vägarnpe af beväpnade skaror. Det anmärktes att regeringen var vag, och man insåg icke att det var mycket ;värt att särskilja mellan strätröfvare och män som försvarade sitt land. (Oväsen.) Gud förbjude att jag skulle vilja vältra ansvaret för dessa väbud på någon, eho det vara må. Jag låter let falla på situationen. Ett allmänt rop föreanns om styrelsens svaghet; man insåg icke, Itt jemte några stråtröfvare, som tilläfventyrs roade vägarne, fanns det folk, som försvarade itt land och som var berättigadt att försvara let. (Mycket bra! från bänkarne till venster. Wörelse och olikartade rop.) Presidenten Sehneider : Öfverkiggningens allvar ör det till en pligt för alla att uppmärksamt öra på. d (Forts.)