Aftonbladet – 25 juli 1867, sida 2

Denne å sin sida sköt fram en ländsto till kaminen, slog sig ned deruti och sträckt ut benen framför elden. Den nykomne intog en ställning likson han varit egare till det det ställe, der har uppträdde så ogeneradt. Och ingenting fanns som antydde att denn: ställning icke var berättigad. Denne man var en gammal bekantskaj för våra läsare, baron Kirschmark, denn tyske bankir, som man redan sett uppträdt på balen hos grefve de Warrens och i Ro sette la Pommes berättelse hos sin mystisk beskyddare, hr Lenoir. Emellertid hade en fullkomlig förändring försiggått med honom. ; Af den högmodige och egenkäre bankirer fanns intet spår längre. Hans fysionomi hade erhållit ett drag af kallt gäckeri och hans löjliga tyska accen hade försvunnit. Hans hårda röst, hans korta ton, hans hestämda min och stadiga blick gjorde honom till en helt annan menniska. För öfrigt fanns i hans klädsel ingenting som tillkännagaf uppkomlingen. Han var helt och hållet svariklädd, med rocken tillknäppt ända upp till bakan, och två upphöjningar på rockskjörten ungefär vid öppningen af fickorna buro vittne om vissa försigtighetsmått som infödingarne, pariserborgarne, icke äro vana att vidtsga midt i deras hufvudstad, ens vid den mest framskridna tid på natten. Brrr! Det är kallt i afton!? muralade han och rörde om elden med en tång. Den gamla qvinnan svarade icke utan fortantte sitt arbete. . Den okände vände sig då till henne och frågade: ÅA Hvad nytt, Brigitte??