Aftonbladet – 25 juli 1867, sida 2

rade 340 ångare, handelsflottan icke hade vingat sig upp till mer än 345 (1864). Att len franska sjömakten är en tillfällig skaelse, utan fotfäste i folkets egendomliga volag, framgår bäraf ganska tydligt. Melelhafsstaternas, Österrike, Spanien och Itaien, ånghandelsflottor uppgingo tillsammans (1866) till 288 fartyg, hvaraf dock ett stort antal bör afräknas för Cadiz, Donau och andra lokala linier. Den skandinaviska norden med Finland räknade samma är inalles 530 ångare, af hvilka flertalet voro små och blott förmedlade trafiken inom eget lend. Vi ha hittills, vid frågan om Suezkanalen specielt, alldeles förbigått Amerika och dess möjliga ingripande i tingens utveckling. Enligt all sannolikhet kommer denna stat att ganska liknöjdt åse Suezkanalens verkningar. Det går måhända miste om sin handel med indiska artiklar på Italien och skall kanske till och med förlora afsättninoen af sina manufakturalster på Maskat i Arabien samt Massawa och Zanzibar på Afrikas östra kust, hvarest amerikanarne sedan flera år lyckats undantränga de engelska bomullsfabrikaterna. Denna handel går nu måhända ur deras händer och tillfaller någon af Medelhafshamnarne, sannolikast Triest, som har den österrikiska fabriksindustrien till ryggstöd och äfven i öfrigt många relationer uti de osmanniska länderna. För detta antagande talar ock, ehuru endast i andra hand, äfven den omständigheten att österrikiskt silfver, Maria Theresia thalerstycken, äovnu i denna Gag utgör ett af de kurantaste liqvidationsmedlen vid Röda hafvets kuster, i Maskat och länderna straxt der om Cap Guardaluj. Men denna möjliga förlust för Amerika betyder dock icke mycket. Unionen skall nog veta att finna en ersättning derför i landet kring Amur, hvers bölja nu redan klyfves af amerikenska ångare, samt på södra Amerikas stora floder. Amazonas, som från och med den 7 September deita år är öppen för alla flaggor, skall säkerligen bli ett rikt förvärfsfält för de företagsamma yankees. Såsom vi af det föregående sett skall Englands handel i höget ringa mån lida nägot afbräck genom Suezkanalen. Dess politiska välde åver i orienten kunde möjligen få någon slags stöt genom Frankrikes närmareryckande till dessa trakter af jorden. Ett sädant fall är dock förutsedt af de beräknande engelsmännen, och de ha derför förstätl att i tid omhändertaga nyckeln till Röda hafvet. R-dan i slutet af förra seklet besatte de, i anledning af Napoleons tåg till Egypten, den lilla kiippön Perim, belägen midt i sundet Bab-el-Mandeb samt ha sedermera i Aden å Arabiens sydvestra kust tillskapat six ett orientaliskt Gibraltar. I fall af krig skulle engelsmännen, orm så behöfs, kunna beherrska hela Suezlinien. Den nyligen af fransmännen ockuperade lilla orten Oboe i Tedschurabugten, sydvest om Bab-elMandeb, är visserligen en för handeln ganska väl belägen plats, men kan på intet vis, hvearken i militäriskt eller merkantilt afseende, täfla med det storartade Aden, som nu redan räknar 50 A 60,000 invånare.