Aftonbladet – 24 juli 1867, sida 3

cr) utan dragit sig tillbaka inåt landet; men pesten I blockerade oss i Vera Cruz. Inom några dagar fräknvade vi hundratals döda, isynnerhet spanioIrena och vi, ty engelsmännen hade endast något sjöfolk på expeditionen. Vi blockerades af hungersnöd och pest. General Prim, som icke fruktar någon fara, begaf sig direkt till det mexikanska lägret. Han träffade der general Doblado och hade en öppen I förklaring med honom. Hvad ämnen I göra I här?? frågade general Doblado. Om I kommen hit för att truga på oss en regering, så kunnen I göra er räkning på det mest hårdnackade motstånd. Men om I deremot endast viljen l väcka ersättningsanspråk för edra landsmän, så I kunnen I vara förvissade, att rätt skall göras er; må en underhandling på billiga grunder inledas, Toch vi skola snart bli öfverens.? — Inga svårigheter, svarade general Prim; ?vi komma för att taga hand om våra. landsmänsintressen. Men?, tillade han, ?vi kunna icke stanna i de positioner, vi nu iunehafva.? — Jag inser det, sade general Doblado. Nåväl! om underhandling sättes i gång; skall jag öfverlemna de ogenomträngliga Chiquistpassen åt er. Jag lemnar er trettio lieues land. I kunnen gå till Örizaba, till Cordova, I kunnen der finna lifsmedel, ty vi skola ej längre förhindra befolkningen att förse er med sådana, och vi kunna underhandla i vänlighet. Jag begär endast två saker af er: först och främst att om det icke lyckas oss komma öfverens, skolen I till oss återlemna de positioner, vi nu öfvergifva; för det andra att I, för att afsvala mexikanarnes exaltation, skolen tilllåta, att vår fana svajar vid sidan af de alliera es. Fanns det ringaste invändning att göra mot dessa vilkor? Man lemnade oss vigtiga positioner, man fordrade, att vi skulle återlemna dem, ifall någon uppgörelse icke kunde åstadkommas: hvad var väl naturligare? Var det icke också naturligt att låta den mexikanska flaggan svaja bredvid våra, då vi icke ville bekriga den mexi kanska regeringen? Detta bifölls och utgjorde konventionen i Solidad, hvilken något längre fram så barskt desavuerades af franska regerinen. g Tack vare denna konvention, som undertecknades den 19 Februari, kunde våra trupper begifva sig till Orizaba; och hvad som bevisar vigten af den tjenst, man gjorde oss, är, att vägen var betäckt med döda och döende. På samma gång var det ganska tydligt, att den mexikanske generalens afsigter voro, uppriktiga; ty om man icke hade velat underhandla med oss, hade det varit tillräckligt att blockera oss i Vera Cruz, der man skulle ha låtit oss dö af hunger och sjukdom. I Orizaba försökte man uppgöra en öfverens-. kommelse — jag talar nu icke om underhandlingar med den mexikanska regeringen; — utan de europeiska fullmäktige sökte sing emellan komma öfverens om hvilken summa man skulle begära af den mexikanska regeringen. England fordrade 80,000,000. Jag är öfvertygad att denna summa var mycket öfverdrifven, ehuru England. i stor skala idkat grufvedrift i Mexiko och tagit del i alla lånen. Spanien fordrade 40,000,000, en siffra, Bom förklaras af den stora handel, som det dref med Mexiko, och af de betydliga egendomar, det bade der. Hvad oss angår, så daterade sig vår sista uppörelse med Mexiko från år 1853. På den tiden ekommo vi en ansenlig summa, och ehuru endast sju år sedan dess hade förflutit, fordrade den franska fullmäktigen 60,000,000. Summan föreföll väl starkt tilltagen; men som den ene i hade att döma öfver den andra, huru öfverrifvet detta anspråk än måtte tyckas, gjorde de engelska oci: spanska fullmäktige ingen invändning. Men sedermera ha vi underhandlat med Maximilian, och vi ha då uppskattat skulden till 40,000,000 betalbara i papper, hvilket icke representerar mer än 20,000,000. Och i dessa 20,C00,000 inberäknades utom köpmännens andel, för hvilka, såsom man sade oss, expeditionen blifvit företagen, deras anpart, som lidit förluster efter krigets början; de förres andel uppgick således knappt till mera än 8, 9 eller 10 millioner. Således skulle enligt vår egen värdering 10,000,000 ha varit tillräckliga, då vi begärde 60,000,000. Emellertid sade man ingenting. England och Spanien gjorde blott några anmärkningar 1örande det Jeckerska fordringsanspråket, hvarom jag icke vill tala här, och hvilket lade 75,000,000 till de summor, som kräfdes under andra rubriker. De anmärkte, att det var svärt, om icke alltför öfverdrifvet, att låta den mexikanska regeringen betala 275.000,000 d. v. s. tre eller fyra rs statsinkomst. kKmellertid inskränkte man sig till att komma öfverens om, att hvar och en af de fullmäktige skulle rådfråga sig hos sin regering, Man stannade således i Orizaba, afvaktande nyheter från Europa. Men plötsligt erfor man, att en ny expedition ankommit till Vera Cruz under befäl af den tappre general Lorencez oeh åtföljd eller snarare föregången af mexikanska emigranter, hederliga menniskor, men uppfyllda af illusioner. — De sade, att de icke officielt, men väl på förtrolig väg, af franska:regeringen fått i uppdrag att återupprätta monarkien i Mexiko och att göra detta till förmån för en österrikisk prins. Nu blef det buller af hos de båda makterna, våra allierade. Spanien och England sade: Vi ha lofvat att icke blanda oss i detta lands inre angelägenheter. Vi ha på detta vilkor erhållit en säker position, ett sundt läger ät våra trupper, och nu kommer en ny fransk expedition för att återupprätta monarkien i Mexiko, Det är att bereda oss en ohållbar ställning. Man begärde icke, att general Almonte, en mycket aktningsvärd man, som nu måste bittert beklaga framgången i sina försök, skulle utlemnas till mexikanarne — detta hade varit en ovärdig handling, som icke föll någon in; — men England hade skickat Miramon tillbaka till Havana och sade till oss: Gören I sammalunda med de nykomna. Vår fullmäktige vägrade detta; det blef brytningen. Jag har framför mig protokollet öfver brytningen; det är dateradt den 9 April; det påstås ha blifvit uppsatt af den franska beskickningen, men är undertecknadt af de tre nationernas fullmäktige; det är således tillförlitligt. Jag skall redogöra för detsamma i korthet. Följande samspråk uppstod. Englands och Spaniens fullmäktige sade: Denna ställning är icke hållbar. — Vi ha lofvat att icke blanda oss i styrelsefrågan, och I kommen med en armå för att störta republiken. — Det är sannt, svarade hr Jurien de La Graviere, men tron i väl, att det är i god tro som mexikanarne afstått gina lägerplatser åt oss, och att de vilja på allvar untjerhandia med 055? Det var lätt att svara, att megikanerna icke skulle ha varit nog enfaidiga att lemna oss dessa ositioner, om de icke haft för afsigt att underandla. För öfrigt var den fruktan, som de tre europeiska makterna måste ingifva dem, tillräcklig att icke tillåta något tvifvel om deras uppriktighet. . Man svarade oss då: Vi ha nu den 9 April, och det är den 15 som underhandlingarne skola börja. — gjänten! — Jag har order, invände amiralen. — Det ha vi också, och de anbefalla oss att inskränka oss till att besätta kusten. — Jag har order, upprepade amiralen. . Man förehöll oss vidare vår hedersförbindelse. 2 må Int DA fal fr ee —-—A HH MP MO — Åh! Dedereförbigdee svarade ofella. jag fullmäktigen, dep skola vi nog upj a. Jaj skall draga nina träp jer tillbäka öc terlenina de positioner, som blifvit upplåtna åt oss. — Man det är ju en krigsförklaring. — Jag har order. Jnglands och Spaniens fullmäktige förklarade ytterligare; Vi ha order att icke bekriga den fr oc -— Joh i mexikanska regeringen; vi måste skiljas ät; och de skildes åt. . General Prim sade då till fransmännen: Jag har haft äran att föra befäl öfver fransmännen, och jag lemnar det med saknad. Jag beundrar ach älskar dem ach det gmiärtar mig att se dem 0