Aftonbladet – 24 juli 1867, sida 3

han var nödsakad att draga sig tillbaka. Vic denna tidpunkt hade floderna svämmat öfver sin: bräddar, så att transporter och marscher vorc ytterst besvärliga. Armån såg sig heidad af er ström, som blifvit nästan omöjlig att öfverskrida och hon hade bakom sig en arm, som kunde anse sig segrande. Några tappra soldater upp nådde, trots faran, genom simning den andre stranden och lyckades bringa till stånd en för bindelse, förmedelst hvilken vår kolonn kunde gå öfver strömmen. Under fem månaders tic väntade den undsättning från Europa; dennse undsättning afvaktades i en ställning, som väck! Frankrikes och, jag vågar påstå, verldens beun dran. (Bra! Mycket bra!) Detta var expeditionens första period. Före togs den för våra landsmäns skull? Nej. Dehe varit förevändningen, icke orsaken, Man hade tillfälle att för deras räkning inleda fördelaktiga underhandlingar; men af en till sin princip en. kel affär har man velat göra en ytterst invecklad. Denna ursäkt måste således lemnas ur räknin gen. Om jag så utförligt erinrat om dessa för hållanden, så har det skett för att låta ut denna historia framgå behofvet af kontroll. Hai man meddelat er ett enda ord om detta företag vid dess begynnelse? Har man gjort det till före. mål för öfverläggningar inom lagstiftande kåren? Nej. Det är visserligen sannt att vid första början, i Oktober 1861, var kammaren icke församlad. Men den andra expeditionen daterar sig från slutet af Mars, och man borde ha meddelat någonting derom åt lagstiftande kåren, som var församlad sedan Januari månad. Intåget i Puebla, som egde rum den 3 Maj, var bekant vid slutet af Juni, och då begärde man af er 17,000 man, utan att från regeringens eller kammarens sida gjordes en enda invändning, Flere röster: Det är ett misstag. . Hr Emile Olivier; Vi gjorde anmärkningar vid denna tid. Hr Jules Favre: Frågan behandlades af oss under sammanträdet den 11 Juni. Hr Thiers: Låt vara att det är ett misstag. Vid denna tidpunkt var det för öfrigt obestridligen nödvändigt att reparera det lidna nederla: get; men en fullständig öfverläggning, sådan som vi sedermera haft, skulle fått till påföljd att företaget blifvit begränsadt. Det behöfdes ett år för att godtgöra nederlaget den 3 Maj, och detta gifver er en föreställning om svårigheten att operera i dessa aflägsna trakter. Puebla eröfrades nemligen först den 17 Maj 1863. Menar man att jag härmed vill rikta en förebråelse mot våra generaler? Nej. General Forey, general Bazaine, sedermera marskalkar — med rätta marskalkar — ha handlat klokt, då de icke velat företaga en ny belägring utan att vara i besittning af alla medel för att afsluta den på ett för oss hedrande sätt. Vi funno der en belägring liknande dem som mötte oss i Spanien, vid Lerida, vid Tarragona, vid Saragossa; men våra unga krigare visade sig värdiga det första kejsaredömets gamla skaror. (Bra! Mycket bra!) Puebla blef taget; och dermed börjar det verkliga felet. Under expeditionens första dagar kunde man göra sig illusioner. Då aktningsvärda män komma och säga: Vi ha sett med egna ögon, så utöfva de ett stort inflytande på dem som sjelfve icke sett. I hafven här hört den hedervärde hr Corta säga till eder: Jag har sett med egna ögon. Och I erinren er det intryck, som hans ord frambragte. Emigranterna yttrade: I behöfven blott visa eder; vi känna ställningen! Jag förstår att man vid denna tid gjorde sig illusioner, att man sväfvade i villfarelse. Det är efter Pueblas eröfring som det verkliga felet börjar. Om det, som jag kallar kontroll, då hade funnits, är det icke möjligt att ett ansvarigt kabinett, öfverläggande i suveränens närvaro, sammansatt af män, om hvilkas förmåga icke kan uppstå något tvifvel, ieke skulle ha gjort sig de inkast, som jag här påpekat. Mun hade sagt: I behöfven blott vissa er. Nu hade två år förflutit och vi hade knappast kommit längre än till Puebla. Mexikanarne voro ur stånd att motstå oss på öppna fältet, men de innehade passen och de bebodda orterna, och der försvarade de sig; de påräknade isynnerhet ett grannfolks, Förenta Staternas, understöd. Denna första föreställning om en lätt framgång hade således blifvit jäfvad af händelserna. Vi hade dessutom haft tillfälle att se partierna i verksamhet i Mexiko. Man borde på grund häraf ha insett att den österrikiska furstens ställning midt ibland dessa partier skulle blifva odräglig. Mexikanarne hade önskat hos sig tillämpa 1789 års grundsatser. De hade försålt nästan alla kyrkogodsen. Dessa gods befunno sig i händerna icke blott på mexikanare, utan äfven spaniorer, fransmän, engelsmän. Antingen skulle nu fursten begå en dårskap, inför hvilken alla skulle ha studsat, d. v. s. fördrifva köparne af nationalgodsen, eller — om han icke begick denna dårskap — stod han isolerad, ty han skilde ögonplickligen ifrån sig just de män, som hade inkallat honom, d. v. s. isynnerhet presterskapet.. N (Forts. följer)