Aftonbladet – 24 juli 1867, sida 2

SPE MV SB) AMMA ika väl se sig tvungne att hylla Nordameoc vikas handelssapremati, som England se spiId ran tagas af Juda?. För att riktigt fatta vigten af såväl Suezsom isynnerhet Panamakanalens effekt, bör man besinna att verldshandelns tyngdpunkt från stränderna af Atlantiska oceanen håller på att förflyttas till Stilla hafvets vestra kuster, ett faktum som vär tids erfarenhet från är till år, från dag till dag, allt klarare konstaterar. Annu har väl icke den stora orienten, Kina och Japan med Amurlandet och Indien till flyglar, med hela sin vigt fallit i vågskålen; men allt tyder uppå att tingen här gå sin fulländning till möte. Upptäckten af de kaliforniska och australiska guldlagren ha påskyndat skeppsfartens utveckling på Söderhafvet och de allt talrikare sig infinnande hvalfiskfångarne ha befolkat med tusendetal segel Stora oceanens norra hälft. Hvad under då att detta hafs rika och af hundradetais millioner menniskor befolkade vestra kuster blefvo föremål för Europas och Amerikas spekulativa anda. Den historiska nödvändighetens makt har tvingat Japans och Kinas så länge nästan hermetiskt slutna riken in inom verldshandelns sig allt mera och mera utvidgade periferi. Japan har på jemförelsevis fredlig väg, ehuru gensträfvigt, öppnat sina poriar. Men det ?himmelska riket? stretade i det längsta emot innan det beqvämade sig till att låta de rödhårige barbarerna, engelsmännen, beträda sin helgade mark och göra folket i den ?blommiga midtens lyckliga rike? bekant med vesterlandets ohöfliga och derföre hårdhändta nationer?. Det har först efter trenne blodiga krig, 1839—42, 1856—58 och 1860 lyckats England att förmå Kina till foglighet och få flera af dess hamnar öppnade samt handelstraktater afslutna. Nästan samtidigt med Kina gaf Japan vika och numera ha amerikanare, engelsmän, fransmän m. fl. nationer fritt tillträde till gamla verldens isagorna frejdade yttersta orient. Man harpå sin tid mycket tadlat England, isynnerhet för det första kinesiska kriget. Det gällde då den bekanta opiumfrågan. Men i sjelfva verket var denna blott en yttre förevändning till kriget. Verldsutvecklingen gär ohejdbart sin gång framåt. Dock funnos äfven ganska nära till hands liggande materiella motiver för Englands sträfvanden i dessa trakter af jorden. Ett af de mest framstående var onekligen det stigande behoivet af nya afsättningskällor sedan NordAmerikas egen tillväxande industri gjort de engelska fabrikaterna derstädes mera umbärliga. Nya kanaler för afsättningen af Englands stigande produktion måste vinnas, om icke detta land skulle se sig tvunget att träda ur sin roll. Man må tadla Englands vinningslystna andelspolitik, det nar dock alltid kämpat med öppet visir, stolt försmående att som motiv för sina aggressiva sträfvanden hyckla religiösa öympatier såsom Ryssland vis å vis Turkiet, eller höja en föregifven nationalitetsfana som Preussen i nyaste tider icke blygts att göra i sitt härjartåg emot det lilla Danmark. De engelska krigens motiver ha alltid legat för öppen dag, det har gällt att bevaka och främja andelns intressen. Denna öppenhet, af de kortsynte kallad fräck, har dock gjort vida mera för verldens civilisation och frihetens sak, än någonsin envåldsherrskares maskerade eröfringslystnad. England har icke skytt flere för sig sjelft dyra — för Kina ödesdigra och blodiga krig. Dethar vunnit sitt mål. De kloka amerikanarne och de ganska :luga ryssarne ha dock lika väl som England vetat att göra sig gällande och ha förskaffat sig, äfven Ryssland, lika förmänliga handelstraktater med det himmelska riket som de äro, hvilka Storbritannien iolöst med blod och dryga kostnader. Det är också de nu sistnämnda tre makterna som kanske i en icke så aflägsen framtid skola täfla med hvarandra till och med om det omedelbara herraväldet i den ?blommiga midtens rike?, Ryssarne dominera nu redan från sina positioner vid Amur Peking. Icke af mindre vigt är, Rysslands anexationer norr om öknen Gobi. Den ena mongolstammen efter den andra, till ach med den stora Chalkashorden, emellan guvernementerna Irkutsk, Jeneseisk, Tomsk och Tobolsk i norr ända till Gobi i söder, omfattande sålunda en landsträcka af 15 breddgrader och representerande en militärstyrka af 77,000 vapenföra män, har öfvergifvit Mandschukejsaren och hyllat ezarens spira. England åter å sin sida arbetar söder ifrån med hela sitt indiska rike till basis för sina operationer, och Nord-Amerika utvecklar mycken rörlighet och verksamhet på sina vidsträckta kuster utmed Stilla oceanen. Sålunda befinner sig Kina under den trefaldiga påtryckningen af så bragdlystna och verksamma nationer som eamerikanare, ryssar och engelsmän. Det blir måhända också i Newyork och San Francisco som Kinas öde slutligen kommer att afgöras. Grunddragen i den nordamerikanska folkkarakteren kan, hyad dess sociala utveckling vidkommer, sammanfattas i samma stolta regel, som denna nations medlemmar äfren följa i sitt enskilta lif: ?help your self?. De behöfva icke och de tåla inga inblandningar utifrån; så redde de sig ock alldeles på egen hand under sitt sista blodiga inbördes krig; så skall detta folk alltid veta att ?hjelpa sig sjelft?. Hvad unionens utrikespolitik beträffar kunde man åter tro att dess valspråk vore detta Yankees konsiderationslösa go ahead, ?framåt? utan rast, utan ro — öfver Klippbergens ogästvänliga bergsrygg till hamnarne vid Stilla hafvets östra kust, ett gammalt desideratum för unionen, och till det kaliforniska guldlandet, snart troligen också åt söder ul Cuba, Mexiko och Centralamerika — öfverallt fullföljande med jernhård konseqvens de konsiderationslösa principerna af sin vidtutseende framtidspolitik. Så går stjernbaneret? medelst vapenmakt, traktater, intriger, köp — på allt möjligt sätt — fram till det mål det föresatt sig att nå: verldshandelsmåhända till och med verldsväldet. För Nordamerikas go ahead? finnes ingen tänkbar gräns. Och raskt har det gått undan med dess utveckliog. Hvad Europa knappast medhunnit på femhundra år. det har Amerika undanstöä. MMMM MM a mm Aa AA m re ÖH M MO SS KD OL BTR