Aftonbladet – 24 juli 1867, sida 2

Suez ocnH Fanama. En handelshistorisk skisz. L Suez och Panama! Hvilken framtid ligger icke dold i dessa tvenne namn? Man skulle tro att den europeiska norden och särskilt det aflägsna Skandinavien ha föga intresse i de frågors lösning, som äro förenade med kanaliseringen af dessa tvenne näs. Detta är dock ett misstag. De skandinaviska länderna vidröras, i sin egenskap af sedan urminnes tider sjöfartidkande nationers hemland, mer eller mindre direkte af hvarje förändring på hafskommunikationernas gebit, och att de ifrägavarande företegen skola medföra en förändring i detta afseende torde icke kunna bestridas. Frågan gäller således icke om, utan i hvilken mån skall nordens handel derigenom bringas ur sin fordna gång och in på en ny, hittills opröfvad bana. Främst kommer här naturligtvis England i fråga, och den skandinaviska handelsrörelsen i stort sammanhänger så nära med detta lands merkanti!a skiften, att det blott skulle försvåra öfversigten af det hela om vi här ville egna hvarje land ett skildt rum. Det som rör den engelska sjöfartens gång rör äfven, mutatis mutandis, den öfriga europeiska norden. Såsom bekant är Suez-kanalen under fullt arbete, ja det har (se Aftonbladet n:r 151, ?7) äfven allaredan en stor varutransport gått genom kanalen. Panama-näset åter skall väl ock ännu innan detta sekel hunnit fullända sitt kretslopp vara genombrutet medelst en kanal af de största dimensioner. Genom densamma skall en farled af i detta ögonblick ännu oberäkneliga följder öppnas, i det att en kommunikation, hvilken på den omedelbart närmaste vägen skulle förena de tvenne verldshaf, som i våra nyaste tider börjat rivalisera med hvarandre, komma att realiseras på ett vida mera ingripande sätt, än den öfver nämnda näs dragna jernvägen, öppnad den 28 Januari år 1855, någonsin kan verka. För den ytlige betraktaren skola dessa jätteföretag, som menniskosnillet vågat utt lägga hand vid, visserligen icke ega större vigt än den som öppnandet af hvarje ny och större kommunikarionsled innebär; men för den som vill göra sig reda för följderna af dessa tvenne planers realisation, skall en vy af oändlig vidd uppenbaras. Det äricke fråga om någonting mindre, än att svänga om sjelfva verldshandelns axel och gifva densamma en alldeles ny riktning. Suezkanalen, det i alla afseenden mindre gigantiska af dessa företag, såväl hvad hindrens öfvervinnande som isynnerhetslutresultaterna vidkommer, går snart sin fulländning till möte, såsom man hoppas, redan år 1870. Dess verkningar skola dock icke bli alldeles omedelbara, något som möjligtvis kan inträffa vid en blifvande Panamakanals öppnande för trafiken. Deländer nemligen, som af geografiska skäl äro närmast intresserade i Suezkanalen, i främsta rammet Frankrike, men äfven Spanien, Italien, Grekland, Österrike och Ryssland, ty Turkiet kan näppeligen komma i fråga, bebos af folkslag, som dels aldrig varit ?herrskare på hafvet, dels, om de varit det fordom, låtit detta herravälde sig frånryckas af skickligare händer. De skola icke förmå inleda verldshandeln i en ny fåra. England och Nordamerika skola i bredd med dessa närmare belägna stater veta att lika väl och kanske bättre exploitera den nya stråten, och det skall sålunda lyckas den förstnämnda af dessa makter, nemligen Eogland, att i betydlig mån neutralisera det åsyftade stora omslaget i kommunikationen på Asiens orient, detta lockande men icke guldgifvande Eldorado för Europas verksamma nationer. Vi gade icke guldgifvande?, ty det är ett faktum att den asiatiska orienten, Indien, Kina och Japan, hittills uppslukat vida flera millioner än någonsin derifrån återvändt till Europas penningmarknad. Denna i sig inneslutna verld med sin egendomliga kultur har också hittills till den grad varit tillfyllestgörande l. för sina egna behof, att någon särdeles stor afsättning af europeiska manufakturer der icke kunnat vinnas. I följd häraf har skilnaden i handelsbalansen, ty Europas import från dessa länder är ganska stor, måst betäckas med utförsel af ädla metaller, isynnverhet silfver, som öfverallt i orienten är! vida mera begärligt än guld. År 1855 allena hade enligt en beräkning i Gallignanis Messenger ensamt från England medelst Peninsular and oriental Companys? ångbåtar till orienten utskeppats icke mindre metallisk valuta än till ett värde af cirka 1253,000,000 riksdaler. Dessutom går mycket silfver öfver Marseille till orienten. Huru ringa deremot i förhållande till exporten af inhemska varor från dessa länder till Europa, importen af vesterlandets produkter till Indien och Kina är, kan vidare slutas deraf att enligt en på officiella dokumenter grundad beräkning allenast till Indien från är 1801 till 1855 införts silfver för 100,000 sterl. eller ungefär 1700 millioner riksdaler, hvilket ensamt för detta land skulle ge en årlig medelsilfverimport från Europa af öfver 33 millioner rdr, Med de tilltagande transaktionerna har äfven importen af orienItaliska varor till vestern stigit och det i en nära nog större progression än de ostasiatiska folkens behof af europeiska varor tillI vuxit. Att häri dock småningom en förländring till ett för Europa mera gynnsamt förhållande skall inträda, är att förutse, sedan Indien genom ett storartadt jernvägsnät i hela sin vidd och i sina innersta delar upplåtits för trafiken samt Kina och Japan . öppnat talrika hamnar för den europeiska handeln, äfvensom förmåtts att afsluta för för en del de sjöfartsidkande nationerna ganska förmånliga handelsfördrag. Vigten för Europas handel af Suezkanalen ,loch de förändringar densamma kommer att medföra ligger således för öppen dag, ehuru lå andra sidan dess inflytande på långt närl: icke blir så stort som dess mest sanguiniske ee a DAR