Aftonbladet – 23 juli 1867, sida 2

STOCEHOLM den 23 Juli Proussisk-svenska giftermålsplaner. Herr redaktör! I Aftonbladets n:r 152 för den 4 innevarande månad återgafs en anmärkningsvärd uppsats ur danska tidningen Fedrelandet, föranledd af det i en mängd utländska blad omtalade ryktet om ett tillämnadt äktenskap mellan konung Carl XV:s dotter och en son af preussiske konungens yngsta bror. Aftonbladet förklarade sig visserligen öfvertygadt om, att ryktet var gripet ur luften, men antydde likväl på samma gång att det ville återkomma till den danska tidningens artikel och de betraktelser, hvartill den gifver anledning. Att detta emellertid ej inträffat, har hos insändaren väckt den förmodan, att uppskofvet föranledts af underrättelser, som väl varit egnade att rubba den af Aftonbladet uttalade öfvertygelsen om ryktets grundlösliet; men måhända ej befunnits nog konstaterade, för att utan den sorgfälligasle pröfning framläggas för all. mänheten. Insändaren anhåller derföre att få såväl meddela nedanstående upplysningar, hvilka han vågar utgifva för fullt tillförlitliga i allt väseotligt, som ock dertill knyta några sjelfmant sig erbjudande anmärkningar, i händelse ait ej Aftonbladet sjelft upptager ämnet till förnyad behandling. Ryktet om den preussisk-svenska giftermålsplanen är icke gripet ur luften. Fröägan har ventilerats under prins Oscars besök i Berlin, Huruvida äran af initiativet tillkommer bemälde höge resande, eller vederbörande der på platsen, känner ins. ej med sådan visshet, att han derom vill någonting yttra; men deremot tvekar han ej att anföra, hvad af väl underrättade personer här och i utlandet uppgifves såsom ostridigt, att hertigen af Ö.tergösland gillar och arbetar för planen, dervid understödd säväl af en anuan ledamot af kungliga familjen, som ock af br grefve Manderström, hvilkens sympatier för Preussen, som förskrifva sig från eller åtminstone med en märklig oförbeRållsamhet lades i dagen på den tid, då hans exeellens var svenskt-norskt sändebud i Paris, under sednare ären, efter den korta skandinaviska episoden, synas ha vaknat till nytt lif, trots den personliga animositeten mot grefve v. Bismarck. Såsom ej mindre visst torde få anses, att konung Carl XV icke g:llar den ifråga satta förbindelsen, men gerna skulle bortgifva sin unga dotters hand åt kronprinsen af Danmark. Den oro och det missmod, som gåfvo sig luft genom Fedrelandets bekanta artikel, äro kika mycket ett uttryck af de känslor, bvarmed ryktet mottogs inom de högre regionerna i Kjöbenhavn, som de vittna om danska folkets sinnesstämning. Den nuvarande danska ministeren, som vid sitt tillträde ej mottogs med stora förhoppningar och af hvilken man särskildt näppeligen väntade en afgjordt nationel politik, har tydligen — om vi så få säga — växt, så till insigt som energi, med och under sin egen uppgift, och man kan uian tvekan om densamma påstå, att den, ehuru ej politiskt-skandiovaviskt sinnad, är angelägen om att vidmakthålla den vänskap och det oda förstånd . mellan Danmark och de örenade rikena, som ofelbart genom den ifrågavarande giftermålsplanens förverkli gande skulle drabbas af en svår stöt. Och hvad konung Kristian IX angår, är visserligen riktningen af hans sympatier med hän syn till såväl den yttre som den inre politiken, i det ögonblick då han besteg Danmarks tron, ej någon hemlighet; men det är på goda grunder tillåtet att tro, att hvad han upplefvat och erfarit sedan den 5 Februari 1864 ej för honom varit en förspilld lärdom. Alltnog: Danmarks regering och dynasti ha haft sina giltiga skäl att ej anse ryktet om den preussiska giftermålsplanen för grundlöst, danske kronprinsens besök å Bäckaskog var ej blott en vanlig höflighets: visit hos en främmande monark, som på sin resa nalkades danska statens gränser, och det ingilunda förhemligade goda intryck, hvarmed han återvände hem, berodde ej blott af ett vänskapligt och gästfritt mottagande, af en kort och behaglig utflykt eller af dylika hvardagliga och påräkneliga saker. För ait ej möjligen gå den ärade redak tionen i förväg, uppskjuter jog till snnan dag de anmärkningar, med anledning at den preussiska planen, hvika från synpunkten af Sverges och Norges politiska ställning deraf framkallats hos undertecknad och om hvilka — insändaren är derom öfvertygad — det stora flertalet ef den svenska allmänheten skall förena sig. Skulle jag härutinnan förekommås af Aftonblädets redaktion, som tvifvelsutan bättre än insäddaren är i stånd att. belysa frågan i dess konseqvenser, afstår jag med nöje från ordet, tacksam om det beviljas mig till meddelande af det ofvan anförda. Endast det vill insändaren ytterligare tillägga, att en dementi af havs uppgifter i hufvudsak — derest män å något håll skulle finna lämpligt att framkomma med en sådan — gerna, -ehuru vis serligen ej med absolut förtroende, skall af honom möttagas såsom försäkran att man numera af stått från plänen, medan insändaren likafollt fasthåller, hvad han med visshet vet, nemligen att planen åtminstone existerat. Observator. Vi vilja i så måtto gifva insändåren rätt, som man. på ifrågavarande sak väl torde nm Las ?Ni vill det?? frågade Passe Partout. Jag beder er derom?