Aftonbladet – 23 juli 1867, sida 2

Passe Partout stod framför salig Piquoi seux döda kropp. Orolig öfver att icke e kolossen och hans följeslagare infinna sig på den allmänna mö tesplatsen, hade chefen för de Osynlige vändt om. La Cigale hade förklarat all för honom, Hans första omsorg var att göra sig un. derrättad om den okändes tillstånd. Denne berättade allt hvad Mouchette gjor för honom. La Cigale jublade af belåtenhet. Han var stoli öfver sin elev. Mouchette antog sin blyssammaste min. Passe Partout gaf honom ett slag på kinden och sade: Tack, min son.? Bra! Förträffligt!? svarade pojken ef. ter att hafva gjort ett par luftsprång. Nu har jag då en ordentlig familj. Brorson till la Cigale och son till Passe Partout! Herr Jules är inte längre min kusin.? Sedan de Osynliges chef blifvit lugnad i afseende ä beskaffenheten af sin förirognes blessyrer, sade han: Ni har befriat oss från ett farligt kryp: djur, min käre Rioban, Det är nog; jag vill icke att ni skall följa oss längre, edra krafter skulle icke tillåta er det.? Förlåt, min bägete Passe Partout... men dessa skråmor göra mig icke oduglig till strid. Min unge räddare — Mouchette bugade sig — min unge räddare besitter ett hjertstyrkande medel, som skulle kunna sätta lif i en död.? s ?Det kommer från mamma Paclines källare?, sade Mouchette och stötte la Cigale på armbogen. ?Och ni ser, fortfor Rioban,.?att jag icke ens är döende. Jag blir en af de edra,