Aftonbladet – 22 juli 1867, sida 3

Här och der i Europa. (Bref till Aftonbladet.) Rapperswyl den 17 Juli. Genf är en stad af hoteller. Alla dessa präktiga palatser, som Lgga i rad utefter stranden af sjöp, äro väl inrättade rått fällor, der hotellvärdarne satt ut sina lockbeten för att fånga turister. Endast frukten för straff afhäller de roflystna att strypa sina offer, men ingen slipper ifån dem utan att ha fått dyrt betala sitt lif. En främling, som promenerar på gatorna, skulle kunna tro sig vara i en engelsk stad, ty ljusa lockar, långa skögg och polisonger fladdra för vinden, och very well och yes ljuda från alla sidor. Kan ni afhålla er från att le ät den britiska familjen, som vandrar fram på kajen med höjda kikare och uppslagna resehandböcker. En afmisserna bör med sig icke mindre än elfva digra band af vägvisare och handledare i Schweiz. Hon trycker de elfva författarne till sitt bröst, liksom ville hon säga att på dem beror hennes väl och ve i det främmande landet. En af våra vänner yttrade, att han aldrig skulle vilja resa till Schweiz, emedan han fruktade att bakom hvar buske möta en ens gelsman. Men deri hade han orätt, ty först och främst är landet så stort, att man lätt kan undvika de vanliga turistvägarne, och för det andra så göra engelsmännen visst ingen skada åt den herrliga naturen. Oaktadt turisterna äro sjöarne lika djupblå som förr, kullarne gröna och bergens snö lika bländaade hvit. Se på Mont-Blanc, som höjer sin väldiga bjessa mot skyn, der midt öfve: sjön i savoyardernas land. Jätten har för tillfället laget af sigsin morgonrock af guldkantade moln, och den hvita gestalten lyser som mattslipadt silfver mot den blå bhimmelen. Låt oss gå ombord på Helvetia, som lig ger fördig att föra oss till andra ändan aj Genfersjön, der vi skola finna en lämplig utgångspunkt för våra vandringar. Äng hvisslan ljuder, kettingarne göras loss och ångaren rör sig framåt under musik ef et: halft dussin italienare, som togit plats bland tågvirket förut. Under hela resan se vi Savoyen till bö ser med sina gråa fjellväggar, och bakowu dem de snöbetäckta alpspetsarne. Till ven ster ligger Schweiz, och dess löfrika strand speglar sin leende bild i det klara vatwet. Ofverallt skyrata sommarvillor fram mellan träden, och här och der anlöper ångbåten små tjusande städer. Här är Lausanne, den ryktbara uppfostringsanstalten, der alla rika arftagerskor hemta visdom från deryk!bara schweiziska guveroauternas läppar. Bryggan är uppfylid af sommrrkläsda damer. Kanske att band dem står någon lien dufva från norden. Om så är, var helsad okända sköna! Gerua skulle vi gå i lund, men här är ett farligt ställe för ungkorlar som icke ega rang i samhället, och hur skulle det väl gå med fotresan, om vi stannade här för att sjunga sonnetter till en Lauras pris. Ångbäten lägger ut och frestelsen är slut. Det är redan afton då vi hinna Villeneuve, den lilla staden vid östra sirandeu af sjön. Bland passagerarne, som låga uppför bryggen, ser ni en ung man, klädd i blus, läderbälte, damasker och epetsig grå hatt. Han kastar af sig renseln och slår sig ned på den gröna sluttningen, der man blickar in i dalen och ser Deut de Midi, g2om reser sin 9800 fot höga snötopp i fonden. Hvera tror ni den ensamme vandraren är? Holt säkert ex röfvare.? i Nej, det är just honom pi bör följa om vi vill ströfva omkring här och der i Europa. Det är då han som, kallar sig Richsrd? Stackars unge man! Nog har jag hört att