Aftonbladet – 22 juli 1867, sida 3

mot Juarez, om denne begagnade sig af sir benådningsrätt. — Preussiska och engelska ministrarne besökte Juarez i San Luis Potos och bemödade sig att afvända den olyckligt furstens öde, men förgäfves. Det preussiska sändebudet, hr von Mag nus, som anlände till Queretaro dagen före afrättningen, skickade genast till Juarez utrikesminister följande depesch: Till H. exc. Sennor Sebastian Lerdo de Te. jada. I dag anländ hit till Queretaro erfor jag att fångarne, som-den 14 dennes fingo sin dom, förliden söndag redan andligen lidit dödens fasor. Hela verlden skall så bedöma saken, ty då de redan träffat alla förberedelser att dö den da: gen fingo de vänta en hel timma att bli utförda till platsen, der de skulle lida döden, innan befallningen om exekutionens uppskjutande meddelades dem. Vår tids humana seder skola ej tillåta att de, sedan utstått denna förfärliga själsängest, i morgon skola för andra gången genomgå densamma för att nu verkligt dödas. I mensklighetens och hederns namn besvär jag er att be: falla att man ej beröfvar dem lifvet, och jag upprepar ännu en gång att jag är öfvertygad att min suverän H. M. konungen af Preussen och alla Europas krönta hufvuden, som genom blodsoch frändskapsband äro förbundna med den fångne fursten, hans bror, kejsaren af Österrike, hans kusin drottningen at Storbritannien, hans svåger konungen af Belgien, hans kusiner, drottningen af Spanien, konungarne af Italien och Sverge beredvilligt skola träffa öfverenskommelse att hos hans excellens sennor Don Benito Juarez gå i full borgen för att ingen af fångarne sedan de blifvit ställda på fri fot åter skall beträda Mexikos jord. Undertecknadt 4. v. Magnus. Svaret på denna protest lydde: San Lovis Potosi den 18 Juni, kl. 10 på aftonen. Till baron A. von Magnus i Queretaro. Jag beklagar att till svar på det telegram ni denna afton haft godheten sända mig nödgas säga att, såsom jag redan i förgår hade äran meddela er, republikens president, med afseende på rättvisans stora kraf och nödvändigheten att för framtiden betrygga republikens fred, ej anser det möjligt att benåda Maximilian af Habsburg. Jag är o. 8. v. S. Lerdo de Tejada. Newyork Herald meddelsr äter en korrespondens från Queretaro, eskrifven i de första dagarne af Juni. Redan då ver, enligt korrespondenten, den sllmänna årigten att Juarez ej, äfven med bästa vilja, skulle kunna skona Maximilians lif. Han ger der bland annat följande beskrifning af hans fängelse: ?En främling kunde i Queretaro öfverallt söka efter klostret Capuchina utsn att finna det. De tätt på bvarandra följande plundringarne och nedrifningarne ha ängesedan beröfvat det dess klosterlika utseende. Fordom var det utan tvifvel en byggnad sf stort omfång och impossnt utseende. Nu finns deraf ingenting mera qvar än en afbruten rad af hus med en kuriös arkitektonisk prägel. I ett af debeqvämaste af dessa hus hållas Maximilian och hans generaler fångna. De äro ej afstängda från förbindelse med den yttre verlden, och bevakes ej heller med dubbla vakter. Under vissa vilkor tillåtes det dem till och med att se vänner hos sig. Antalet af sådana besökande är dock mycket obetydligt. Om exkejsar Meximilian ej förut blifvit tagen ur sina illusioner om den tillgifvenhet för hvilken han trodde sig vara föremål, mäste han ha blifvit det nu. Af de mexikanare som under hans lyckas dagar smickrat honom, kommer nu ingen enda för att besöka honom. De främlingar som intressera sig nog mycket för honom för att kunaa bära mexikanarnes hat äro de enda som taga någon notis om hans befinnande.? Enligt de sednaste underrättelserna från Mexiko blef Sanita Anna den 25 Juni arkebusserad i Sisal. Vera Cruz hade den 27 gifvit sig ät den republikanska belägringshären.