Aftonbladet – 22 juli 1867, sida 3

om för att söka nattherberge i den by vi sednast gingo förbi. Framåt med raska steg så glömma vi tröttheten. Klockorna klinga emot oss från andra si dan. Det måste vara någon fest dernere : dalen, eller också ringa kyrkoklockorna till aftonbön. Men aldrig ha vi hört en böne riogning så förunderligt harmonisk. Det ia som om hundrade klockor blifvit stämda i ackorder. Nu stå vi på höjden och se nedåt. Nog ligger der en kyrka omgifven af en samling gråhvita hus, men klockorna spela oss när mare. Betesmarken på berget hvimlar ai kokreatur, och hvar och gen har sin klocks om halsen. Men det är icke skällor af jernbleck, som hemma i Sverge, utan metall klockor af flera storlekar, några så rundlig? tilltagna, att de skulle kunna tjena som skeppsklockor. Chateau dO0ex (så heter den lilla staden) ligger liksom på botten af en ofantlig kit tel. På alla sidor höja sig fjellen, der snör ännu ligger qvar på topparne. En ström brusar fram mellan lutande pilar, och der vattnet söker sitt utlopp ur dalen arbetar en såg, Landskapet är schweiziskt, men staden bär spår af det franska grannskapet. Här kan pi få ett begrepp om en af dessa pensioner, hvaraf de schweiziska dalarne ega så stort öfverflöd. Ett vacker trä hus, i bälften fransk, hälften schweizisk stil, ligger på en plan, omgifvet af en engelsk trädgård. Värden står utanför och tar emot oss med öppna armar. Några fladdrande mantiljer bakom rosenhäckarne, och ett par ljuslockiga hufvuden i ett fönster, sqvallra om att vi kunna vänta fruntimmerssällskap. Värden påstår att ett bad skulle göra godt efter vandringen, och i badpaviljongen finnes både varmt och kallt vatten, Ävdåtligen ringer det till supgn. Värden står sjelf och drar i repet, Bom låter den väldiga vällipgsklockan ljuda så att det ger eko i bergen. Inom kort är matsalen fylid och se här pensionens medlemmar: Fjorton stycken unga flickor mellan tretton och tjugo år, alla engelskor, men icke alla blonda. En af dem her till och med ögon som en spaniorska. De äldre damerna äro blott nio, och af kavaljerer finnas blotttre. En lätt t6-sup6 serveras, och efter en halftimma är sällskapet äter spridt. j Herrerne spela kricket, vågra af flickorna kasta boll och andra promenera i trädgården. De äldre damerna slå sig ned iläse salongen och diskutera dagens frågor. Plötsligt skallar ett jubelrop från alias läppar: Posten kommer! Ungdomen springer emot postbudet, och alla återvända med händerna fulla af kärkomna bref, men den som inga fick det var Richard.