Aftonbladet – 20 juli 1867, sida 3

Småningom blefvo hans ögon vana vid mörkret omkring honom. Han började söka, finna och återställa den dubbla kedan för att bereda sig en lättare nedstigning än klättringen uppåt. Derpå gick han rundtomkring brunnen. På andra sidan, midt emot der han funnit kedjan och ämbaret, märkte han en kropp utsträckt i ett haf af blod. Kors för tusanX, utbrast pojken, det var med detta jag skulle ha börjat, i stället att tänka på min brunnstoilette... Han nalkades kroppen, lutade sig ned, lade sig på knä och upplyfte den okändes hufvud. Känner intet, mumlade han. En, två, tre, fyra ..4, fortfor äknade blessyrerna som syntes på ipppa linnet. Hela batteriet har al. Ah! se nu vaknar han upp... Det var en kraftfull ungdom. Den sårade ätertick i sjelfva verket sansningen. 4 ouchette hade badat den företa blessyren, som syntes honom farligast, med vatten och defta hade väckt den sårade ur hans vanmakt. Han öppnade ögonen och frågade: Hvem är der. Bry er icke derom, svarade pojken, som fortfor att sköta om såren med en hand så lätt som en barmhertighetssysters; det är en vänskaplig hand som behandlar er; var utan oro, kamrat. Hvem skickar er? 4Ni vill veta det? JaC, svarade den sårade i det han sköt bort Mouchettes hand och satte sig upp. För tusan, hvilken styrka! Han skulle kunna gå ensam med fyra tål i skinnet4, utbrast Mouchette med djup beundran.