Aftonbladet – 20 juli 1867, sida 3

lan, skulle lättas genom enheten i hennes styrelse, enär föräldrarne finge rätta sig efter dess utfärdade stadgar eller ock taga sina barn ifrån skolan, men J. A. H. tilllägger, att en sådan brytning mellan föräldrar och skola alldeles icke är tillrådlig. Det vore olycksbringande för skolans framtid om dess styresmän hyste lika rädda åeigter som J. A. H. här uttalar. Allsjelfständighet vore ju då bannlyst och skolan underordnad föräldrars mångskiftande tycken och nycker — dessa föräldrar, om hvilka J. A. H. kort förut säger: ?synas de icke hafva låtit styret falla ur sina händer? Har men icke sett fadren läta den unge sonen inträda till sig med den näsvisa klon i ögonvrån eller modren läta honom vräka på soffan med cigarren i munnen? Det är svårt att fatta huru skolan skulle kunna förlora på en brytning med sådana föräldrar. Efter att hafva föreslagit en likartad drägts införaride uti skolorna, såsom åtgärd emot lyxen derstädes, slutar J. A. H. sin uppsats med följande ord: 7Eller har någon något bättre att föreslå?? Ehuru välment detta förslag är, synes detsamma vara alltför ytligt, ty om man l. äfven lyckas drägt, skall åtruga ungdomen en tarflig domens begär efter yppighet, till dess benägenhet att spela herre och man i förtid, härröra utan tvifvel från sjelfva anordningen inom nutidens skolväsen. Denna anordning är nemligen ställd på brädmognad, ty skolans kunskapsfordringar äro snart så högt uppdrifna, at mättet deraf kunde pryda en fullmogen man. Ej underligt då om ynglingar, hvilka affordras mogen mans ansträngning och tankekraft, tro sig äfven ega kraft och rätt till hans lefnadssätt och imitera honom så godt de kunna, hvilket naturligtvis bäst lyckas i sådana saker, som höra till mannens dårskaper. Det finnes ännu ett annat förhållande inom skolans anordning, som gynnat ungdomens omogenhetssträfvan med thy åtföljande lyx och detta är den vanmakt, hvari disciplinen sedan lång tid befinner sig. Såsom exempel härpå må för närvarande blott nämnas följande hindelser, hvilka tilldragit sig vid åtskilliga af rikets högre elementarläroverk och under loppet af de sednare åren. Sålunda har det inträffat, att lärjungar infunnit sig å lärorummet stinkende af tobak och punsch utan att blifva utvisade — att dörrspeglarne uti lärorummen nästan regelmessigt hvar fjortonde dag sparkats sönder af lärjungarne utan att dessa ens behöft betala skadan — att lärarnes boningsfönster upprepade gånger blifvit inslagna af lärjungarne — att lärjungarne, under förevändning af vetenskapligt mål, haft sammankomster ä skolans lärorum, utan uppsigt. och derunder rökat tobak samt hålJit föredrag öfver sina egna lärares lefnadssätt, hvaruti naivt nog isynnerhet kortspelet blifvit tadladt — att lärjungar bildat föreniogar med uppgift att bestraffa misshegliga lärare genom allmän och uppenbart visad missaktning, utan att rektor, som afvetat förhållandet, vågat vidtaga åtgärder till korrectiv — att lärjungar uti sina kriaböcker talat om sina rummelbragder utan att läraren derå gjort någon anmärkning — att sjelfva kollegium fattat sådana beslut, hvarigenom lärjungarne väl förbjudits att röka cigarr, men dercmot tillåtits att röka pipa hemma i sin bostad o. 8. v. ) Att nu disciplinen befinner sig i lägervall härrör af flera omständigheter och måhända främst deraf, att flertalet af Sverges lärare visserligen äro lärda personer med mycket större kunskaper än de behöfva för eitt kall, men sakna i allmåinhet den manlighet i anda och sätt att vara, gom bör tillhöra en respektgifvande lärare. Vidare torde sjelfva disciplinärstadgan vara felaktig, bland annat äfven deruti, att hon inrymmer heia verkställande makten ät rektor, men sväller öfrige lärare i förbållande till honom endast såsom en slags raportörer. Slutligen ko:a öfvergången från andgriplig bestraffning till anmärkning och tilltal temligen oförberedt, hvarigenom de vanliga följderna af häftigt ombyte, oreda och sjelfsvåld, inställde sig så mycket förr som aomärkningsmetoden ej fullständigt tilllämpades uti Sverge, ty dess strängaste straffgrad (arrest) blef utelemnad. Såsom åtgärder emot den nu rådande flärden uti skolorna torde alltså följande få föreslås: i 1. Minskning i de högre elementarläroverkens nuvsrande kunskapsfordring. 2. Revideriog och ökad skärpa af nu gällande dicipl.närstadga, så att lärarne gifves den sjelfständighet som tillkomma deras kall och arrest kommer att ingå bland straffgraderna. 3. Bestämmande för elementarlärares kompetens att aflägga prof icke blott på kunskaper utan äfven på disiplinarisk förmåga samt att vid den sednare må fästas minst lika mycket afseende som vid de förra. 4. Att lärarne beflita sig att med eget lefnadsexempel inverka på ungdomen, hvartill måhända utan för stor uppoffring kunde höra att icke begagna tobak, starka drycker eller spelkort. 5. Slutligen må ihågkommas att lyxen och sedeförderfvet uti skolorna äro nära be slägtade med klemigheten och pjunket derstädes, hvarföre skolstyrelser, som ligga hyende under de sednare äfven befordra de förra och i detta hänseende kan särskilt en af Stockholms skolor påpekas, hvarest, bland andra bortk:emningsåtgärder, styrelsen låtit anbringa särskilda hyllor med ieke mindre än 200 lådrum för herrar skolgossars galoscher samt uppläåtit ett särskildt lärorum tilll deras disposition und.r friminuterna på det att stackars gossarne ej må förkyla sig. Det är isynnerhet den sistnämnda omhuldningen, som är i hög grad malplacerad; ty friminuterna afse just att bereda ungdomen tillfälle till andning i det fria efter en timmas stillasittande i skolluften. Det är icke för roskull som hvilotiden emellan tvenne lärotimmer blifvit utsträckt ända till 10 minuter, icke heller är det nog att läraren under denna tid befriar gossen från läsningen, ntan läraren bör äfven tillhålla honom att vistas utom vägg, hvarifrån icke något ualantag må ega rum utom vid inträffande nederbörd. Den lärjunge, som orkat att gå till skolan, torde nemligen kunna anses stark nog att tåla den friska luften utan att dåna. Alltså böra, vid en blifvande reform emot lyx och flärd inom skolorna, sådana anordningar, som skolan sjelf vidtagit till framkallande och underhällande af klemighet och pjunk hos ungdomen, först undan-l: rödjas innan skolstyrelserna behöfva oroa sig öfver mera aflägee orsaker. Å. B. 5. ) Att icke lärare yppat dessa förhållanden, torde härröra af den hos dem i allmänhet bristande beslutsamhet och sjelfständighet samt fruktan för en afskuren framtid. ass 2 Till Redaktionen af Aftonbladet. er Ara a ess sinne dock fortfara att! vara böjdt för det yppiga så länge som or-; sakerna verka; men orsakerna till skolung