Aftonbladet – 20 juli 1867, sida 3

Sedeförderfvet i skolorna. Till Redaktionen af Aftondladet. I Aftonbladet voro nyligen 2:ne uppsatser införda, hvilka hade till öfverskrift PLyxen inom skolorna? och till syfte att motarbeta densamma. Uti den först införda klagas öfver ungdomens yppighet i klädedrägt och dess benägenhet att tillvälla sig bruk och fasoner, bvilka, om de än kunde gillas hos någon älder, dock icke alls borde tillåtas hos den innu icke mogna. Vore nu fråga endast om ungdomens tilltagsenhet att i skolan begagna käpp, hatt och lorgnett så kan ju sådant i och för sig knappast förtjena annan uppmärksamhet än löjets, men när de nämnda persedlarne oftest betyda att ynglingen, som bär dem, redan lefver som en toujour? student, d. v. 8 röker tobak, dricker punsch och spear kort, så torde förbållandet rätteligen allas sedeförderf och förtjena en allvarlig oehbandling. Uti den med J. A. H. undertecknade upp: satsen säges, att källan till ifrågavarande onda icke ligger inom skolan, utan i den allmänna lefnadsriktningen i vårt land, i vårt nationalfel samt att föräldrarne och hemmet sålunda böra hufvudsakligen uppbära skulden. . Häremot kunna föräldrarne invända, stt ehuru källan till uti skolan förekommande såväl tadelsom berömvärdt med rätta härjedes från hemmet, kan denna omständighet docx lika litet minska skolans ansvar för det förra, soma hennes heder af det sed. nare; ty föräldrarne hafva ju genom at sända sina barn till skolan redan erkänt sin bristande förmåga att uppfostra dem, då staten deremot genom skolans och hennes lärares aflöning tillerkänt de sednare er högre insigt uti uppfostrarekallet. Ansvaret för våra nationalfels ohejdade yttringar inom skolan torde alltså mera tillhöra heune och dess lärare än hemmet och föräldrarne. Skolan bör ju dessutom vara beredd at! behardla både rot och källa, hvarföre til hennes förmåga äfven bör höra konsten at omplantera, afleda och rena, annars erkän ner hon sin vanmakt. För det ondas hämmande säger J. A. H. vore det enklast att föräldrar sjelfva behagade åstadkomma den önskade reformer samt att de då säkerligen skulle stödjas af skolan i sina bemödanden. Detta yttrande synes vara förhastadt; t) här är ju fråga om undanrödjandet af et ondt inom skolan, sålunda en skolreforn och för en sådan bör väl skolan gå i spet sen med föräldrarne till stöd och ej tvert: om, Det enklaste vore annars om uppfo stran kunde besörjas helt och hållet ut hemmet, men sedan samhället nu en gång velat hafva en högre uppfostran uti skolan så går det heller icke an att skolan unde brydsamma omständigheter kryper bakon ryggen på hemmet; ty härigenom förlora hon sitt anseende. Längre fram i uppsatsen säger J. A. H sjelf att en åtgärd, som utginge från sko