Aftonbladet – 17 juli 1867, sida 2

Förunderligt nog synes en polemik vilja uppstå inom svenska pressen rörande den mexikanska frågan, eller rättare om erkehertig Maximilians arkebusering. GöteborgsPosten och efter densamma N. Dagligt Allehanda tala i likhet med de officiösa franska. tidningarne om denna tilldragelse såsom ett politiskt mord? och om Mexikos republikanska regering såsom en samling af ärelösa banditer och fråga, huru det är möjligt att samma organer (Aftonbladet och Göteborgs Handels-: och Sjöfartstidning) som med lofvärd ifver arbeta för dödsstraffets totala afskaffande för hvilket brott och hvilken grymhet som helst, kunna uttala den åsigten, ätt det straff, som drabbade Maximilian, var rättmätigt. Det är något ledsamt att tala till dem, som till följd af en förutfattad mening icke kunna eller vilja begripa hvad man säger. Vi ha aldiig hyst eller yttrat några i ringaste mån blodtörstiga känslor med afseende på Maximilian. Hade. det berott af oss, skulle han visserligen icke blifvit arkebuserad. Vore hans öde oafgjordt och kunde yttranden af pressen i ett så aflägset land som vårt utöfva det allraringaste inflytande på bestämmelserna i afseende på honom, så skulle vi visst icke tröttna att mana till skonsamhet i humanitetens namn och ur synpunkten af en klok politik. Vi skulle funnit det vara sublimt, om Juarez kunnat, omedelbart efter de dyrköpta och blodiga segrarne, proklamera afskaffandet af dödsstraffet och göra denna grundsats gällande äfven i fråga om den med vapen i hand tagne främmande usurpatorn. Vår enskilda öfvertygelse är, att mexikanska regeringen kunnat visa denna högsinta mildhet, utan att derigenom framkalla vådor för landets framtid. Men nu, då saken fått en annan utgång och icke mera kan ändras, kunna vi icke utan leda och förargelse se, huru den officiösa och frihetsfienduiga pressen i åtskilliga länder vill begagna tillfället för att under skenheliga förhäfvelser kasta en mörk skugga på det demokratiska statsskicket och brännmärka de liberala id6erna, såsom Jedande till grymhet och mord. När de franska tidningar, som apoteosera statskuppen af dea 2 December, då så många fransmän skoningslöst skötos endast för det de ville skydda den bestående författningen och så många andra skickades till Cayenne, för att der pinas till döds; när den officiella organen för denna usla spanska regering, som litet emellan låter utan dom och ransakning fusillera folkrepresentianter och tidningsredaktörer, för det de vågat yttra sig i oppositionel anda, slungar anatemer mot den mexikanska regeringen såsom en bloddrypande mördareliga — då kunna vi icke annat än karakterisera detta såsom det uslaste skrymteri och erinra derom, att den mexikanska regeringen — hvad man än må säga eller tänka om det mest kloka och önskliga — i denna sak haft full laglig befogenhet till hvad den gjort och att den endast mätt Maximilian med samma mått, hvarmed han mätit andra. Oaktadt våra varma sympatier för dödsstraffets afskaffande öfverallt, hafva vi dock så mycken billighetskänsla, att vi kunna fatta, att