Aftonbladet – 16 juli 1867, sida 3

teologen. Men se deruppei backen, hvare: solen gassar som bäst, ligger en frodig menlös yngling. Han låg här före oss oc kommer otvifvelaktigt att ligga här efte oss. Månne det är en teolog? Låtom os antaga det. Och på så sätt är fyratale fällt. Fattas således blott representanter a de olika läraregraderna, för:att hafva ei miniatyrbild af Academia Upsaliensis ox sommaren. Men dem kan man ju tillsvidar lemna i fred och unna att under feriern sofva privatim. Sedan jag emellertid en stund fundera på utgångspunkten för vårt samtal vid kaffe koppen, lemnade jag kamraterna i ro oci begaf mig hem. När jag nu sitter och geromser den skizze rade bild; af; mitt och de båda öfriga samqväm ofvannämnda eftermiddag, hvilke jag då uppsatte i akt och mening att gi dem i förväg hvad artikeln till Aftonblade beträffar, kan jag ej undgå att 1e och di läsare säkerligen än mindre. Det är blot vaknande lifsintressen, halfmognade åsigte och karakterer, som hålla på att sätta sig Sannt! Men då vi besiona att inon några få år skola tusende unga män, säson dessa, ännu under sin utveckling vara ul planterade öfver hela Sverges omräde fö att i sin ordning plantera ut de frön, som de härifrån medfört, torde intresset för detta gryende lif komma att öka sig och all flere fatta en önskan att lära känna detsamma. Det är till dem, hvilka hysa en sådan ön. skan, som jag främst vill vända mig. Ty mycket snicksnack har man verkligen på sista tiden fått höra om förhållandena här på platsen. Än om lyx, än om lättja, än om vigilans. Mycket, alltför mycket deraf är sanning, men än mera, rent ut sagdt, lögn. På tiden kan det derföre vara att någon här, som är så pass gammal i gården, att han ej behöfver taga intryck af hörsagor, lägger ett ärligt ord i laget och dervid undersöker orsakerna, innan dom fälles öfver verkningarne. När det nu är min afsigt att göra detta, vill jag dervid då och då teckna en liten interiör från studentkamrarne, från de vetenskapliga föreningarne, från föreläsningarne, från nationssalarne och kanske från ännu ett och annat håll, om det låter Big göra. Men — kanske en eller annan Stockholmsbo genast tagit anstöt öfver att vi i en offentlig park togo af oss i skjortärmarne. Det rår jag icke för, det kommer sig deref att man här, såsom i en stor, treflig familj på landet, Jefver samt och synnerligen såsom gamla bekanta med hvarandra. Och en främling, som kommer hit, måst: finna sig deri, om han ej liksom många, hvilka kommit förut, lärer sig att älska det sättet att lefva. Oeh ännu, i sammanhang dermed — innan jag slutar för i dag — blott i förbigående ett ord till de många hufvudstadsbor, som jag dag för dag ser hvimla på gatorna, och till dem, som varit här under våren Ppå ett ryck? nu, sedan det blifvit så Jätt att komma hit, tron ej att det är lika lätt utt lära känna Upsala i grunden! Der höen I sång, der ligger en student insomnad gräset med boken på magen och derborta lingar det af skratt och fyllda glas. Det märker man nog, och det är lätt att berätta om. Men är detta allt? Finnes det ej nåsot mer, som gömmer sig bakom, och ej upplåter sig för hvem som helst, hvilken kommer som en flygtig betraktare? Stamnen kan vara god och safven ymnig, om också barken utanpå är skroflig eller till ch med maskstungen. Jag tror att de fleste, om till och med varit här en vecka, skulle, mm de komme åter och vore här ett år, få of att utbrista med en gammal fransk förattare: Je ne voyeais que des bagatelles, n comparaison de ce, que je voyais pas.? Ro nn -