Aftonbladet – 16 juli 1867, sida 3

Något om borgmästareooh rådmansböfattningarne i Siookholm. Till Redaktionen af Aftonbladet. För någon tid sedan innehöll Aftonbladet en bebjertansvärd artikel med afseende på tillsättandet af-en justitieborgmästare. 9Sedan dess har man icke hört ett ord om saken. Stadsfullmäktige, hvilka på stadens vägnar aflöna magistraten, ha haft sammanträden, men ingen röst har låtit höra sig i denna fråga. Dessa stadens styresmän äro dessutom så väl sorterade, äfven med magistratspersoner, att man näppeligen torde från det hållet kunna vänta sig något initiativ i saken, sävida icke pressen ytterligare skjuter på. Och dock är densamma af ganska stor vigt. I främsta rummet i administrativt, i andra rummet i ekonomiskt hänseende. I första rummet derför, att man en gång dock bör se till att de tjenster, som afstaden underbållas, också äro fullt behöfliga eller om, genom oupphörliga förändringar och förvecklingar, som tiden medfört inom stadens styrelse och förvaltning, några af dem icke blifvit umbärliga, ja rent af öfverflödiga. Såsom man vet funnos förr fyra borgmästare och nitton rådmän i Stockholm. Ända till 1845 funnos tre borgmästare och sexton rådmän. Ingen lär väl vilja påstå, att vi nu skulle vilja se oss lyckliggjorda med ett dylikt antal. Det finnes nu två borgmästare och fjorton rådmän. Månne icke en borgmästare och tio, allrahögst tolf, rådmän (tillsvidare) vore nog? Då man eftersinnar hvad dessa borgmästare egentligen ha att göra, att ett par ånger i veckan sitta såsom ordförande i fvar sin afdelning, dertill suppleerade af rådmän; då man ser den ene borgmästaren dessutom sitta såsom ordförande (med 1000 rdrs lön) i handelskollegium; då man ser att en rådman och vice ordförande dessutom är sekreterare (med 2000 rdr i lön) hos drätselnämnden och ytterligare har en annan tjenst (med 800 rdrs lön); då man ser ännu en rådman vara sekreterare och ombudsman (med 1800 rdrs lön) hos drätselnämndens tredje afdelning; då det är bekant, att flere rådmän, utom mer eller mindre vidsträckta egna, dessutom i kommision åtaga sig andras affärer, och ofta i ganska omfattande skala — då må man väl och med fullt befogad misstro fråga: månne det står alldeles rätt till med vår magistrats organisation och arbetsordning? Hvad den ekonomiska sidan af saken beträffar, så är den temligen enkel och klar. magistraten i Stockholm kostar årligen 151,400 rdr, utom pensioner. De två borgmästarne ha, utom andra inkomster, hvardera 6000 rår i lön. Tolf af rådmännen ha 4500 rdr och två rådmän 3500 rdr hvardera. Dertill ha de fyra rådmän, hvilka sitta såsom ordförande i afdelningarne, 600 rdr hvar, och de tre, som kontrollera uppbörden, 300 rdr hvar. Allt detta är godt och väl; men om en rådman kan, utan att tjensten deraf lider, utöfver sina 4500 rdr i lön, dessutom ha t. ex. två andra tjenster, som inbringa 2800 rdr, så torde detta bevisa, att en räådmanstjenst alldeles icke är så omfattande, så vigtig, så tagande sin mans tid i anspråk o. s. v., som man velat låta påskina, och att det mycket väl torde gå an att fördela arbetet på ett mindre antal rådmän, utan att öka den ganska vackra lönen af 4500 rdr jemte 600 rdr för ordförandeskapet. Den afgångne justitieborgmästaren har, enligt lag, erhållit hela lönen i pension, och detta med rätta. Men huru står saken med öfrige magistratspersoner i högsta graderna? -Den nuvarande handelsborgmästaren lärer redan vara pensionsmessig. Blefve han, såsom det förberedes, justititeborgmästare, så dröjer det ej länge innan Stockholm får två pen