Aftonbladet – 16 juli 1867, sida 2

Vänta, svarade jätten: Du skall få se.? Han lemnade gossen och försvann i mörkret. Men hans frånvaro blef helt kort. Hen äterkom, bärande i ena handen fem jernspett och i den andra en ring af denna sorts fina line, tjock som ett lillfinger, men af utomordentlig styrka och som man begagnar vid hvalfiskfångst. Denna lina höll ungefär tvåhundra famnar i längd. La Cigale fastband alltsammans, både tåg och spett, ofvanför ä baret, och lät def hela försvinna ned i bruvnen. eNu, Momouche, är det vår tur att dansa. Skall jag gå först?4 Nej. Efter dig då, min gubbe? Icke heller.t På samma gång, inte sannt?4 sade gossen skrattande. På samma gång; ett, tu, hoppa, pys!4 Mouchette lät icke säga sig detta två gånger. Han tog ett språng och hoppade upp på jättens axlar. Sitter du säkert?t Som Napoleon på kolonnen.4 QGodnatt då! ropade Ja Cigale, och med gossen på sina axlar begaf sig kolossen ned i brunnens mörka djup, hvaritrån inom kort endast förnams kedjans rassiande mot stenarne. XLVIL Herr Piquoisenx gör en olycklig dykning. Sedan våra sex äfventyrare nedstigit i brunnen blef alltiog tyst och stilla på gården till Modige Haren. Men denna tystnad och detta djupa lugn räckte icke längre än som var nödvändigt