Aftonbladet – 13 juli 1867, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. Lagstiftande kåren fortsatte den 8 dennes diskussionen öfver den äskade utomordentliga krediten på 158,000,000 francs. Jule3 Favre förklarade, att han godkände utgiften till principen, men icke skulle rösta för den, emedan den blifvit gjord irreguliert. Detta, som redan blifvit anmärkt af två medlemmar af majoriteten, Richard och Larrabure, medgafs äfven af statsministern, som till ursäkt derför åberopade statsskäl och begärde en indemnitetsbill. Picard frågade, hvarföre krediten blifvit uppförd på den sväfvande skulden. Statsrådets ministerpresident Vuitry svarade, att det skett derföre, att den är provisorisk och regeringen icke vill belasta rikshbufvudboken annat än vid absolut nödvändighet. Kreditförslaget blef slutligen i sin helhet antaget af kåren med 236 röster mot 12. Den 9 börjades den allmänna diskussionen öfver 1866 års budget. Thiers har anmält sig såsom talare. MEXIKO. Om general Mendez aträttning skrifver en korrespondent till Courrier des Etats Unis: Generalen blef morgonen efter Queretaros intagande upptäckt under kroppåsen till ett borgaren Bartoli tillhörigt hus. Sedan han en gång var fången gjorde han sig inga illusioner om sitt öde. Han visste att han var utan pardon förlorad. Natten före sin afrättning skref han till sin familj. Söndags förmiddagen emellan 9 och 10 fördes han ut på Alamedan och afrättades. Han undergick sitt sorgliga öde, utan att gifva ett tecken till svaghet eller fruktan. Efter landets sed blef han som landsförrädare skjuten bakifrån. Han protesterade deremot med den anmärkning att han ej fruktade att se döden i ögat. På officerns förklaring att han mäste lyda sina order svarade han: Välan då, raskt till verket!? och böjde sig lugnt ned på knä, med ryggen vänd mot regementet som skulle verkställa domen. Fyra man trädde fram ur lederna och gäfvo eld. Den lifdömde blef. dock ej dödligt träffad; han reste sig upp och gaf soldaterna tecken att de skulle sigta åt hufvudet. En korporal satte då gevärsmynniovgen bakom hans ena öra och. sprängde hufvudskålen. Så dog Ramon Mendez, en af Mexikos. mest framstående män och liksom Juarez af indianskt blod, hvilken, som tidningen säger, utan egennyttiga motiver var fästad vid den sak, åt hvilken han egnat sin arm, men med sin folkstams likgiltighet för döden aktade sitt eget lif lika-litet som andras. Det var Mendezy; som tillfångatog och lät skjuta de republikanska generalerna Arteaga och Salazar. Samma tidning, ur hvilken vi återgifvit ofvanstående, ger följande, sisom det vill synas autentiska, sammanfattning af händelserna i Queretaro närmast före katastrofen den 15 Maj: Platsens belägring fortfor, sedan Maximilian inneslutit sig i densamma, 68 dagar. Ehuru hans stridskrafter på papperet upp: togos till 12,000 man, hade han dock i verkligheten blott 6 å 7000 man effektiva trupper till sitt förfogande. Furst Salm-Salm var den egentliga generalstabschefen och åtnjöt kejsarens fulla förtroende. Miramon ledde de militäriska operationerna, ehuru kejsaren sjelf fungerade som generalbefälhafvare. Marquer, som hittills varit chef för generalstaben, hade blifvit skickad till Mexiko för att skaffa förstärkningar; och väntades dag från dag med 12,000 man. Man sände till honom kurir på kurir, men ingen kom tillbaka. Slutligen fann man en dag en hängd framför de kejserliga linierna med denna inskrift på bröstet: ?Den femte kuriren till Marquez?. 6000 dollars hade blifvit utlofvade som belöning åt den som lyckades komma fram till Marquez och tillbaka igen. Den 11 April gjorde fursten af Salm-Salm ett anfall på republikanernes linier, på det att fem budbärare skulle på olika punkter kunna komma ut ur staden. Hvar och en af dem hade en depesch, som var på sådant sätt öfverdragen med vax ätt den lätt kunde gömmas och i nödfall sväljag. Det lyckades också verkligen två af dem att smyga sig ut ur staden och komma fram till Mårquez. Men denne hade emellertid i närheten af hufvudstaden blifvit slagen af Diaz och kunde ej lemna någon undsättning. I Queretaro hade emellertid bristen på lifemedel stigit till en såcan höjd, att till och med den sista resursen, hästoch mulåsneköttet, började tryta. Qvinnorna buro mat till soldaterna i löpgrafvarne, och flere af dem blefvo härvid skjutna. Maximilian lefde som simpel soldat; han var oupphörligt på breschen och städse full af hopp ogh sjelfförsakelse. . Hans uppförande var städse ett föredöme i ridderligt mod och ett föremål för alla hans stridskamraters beundran. Emot elutet af April togo ofördelaktig vändning, och kejsakerna en nand tkaa linisaren beslöt att anfalla de nenuuigerga och om möjligt slå sig igenom. An-l fallet egde rum den 27 undör Mirgamgeg befäl. Det lyckades honom att genombryta Escobedos linier och taga 20-kanoner och 600 fångar. Men segervinnarne voro till den grad utmattade att de ej kunde dra fördel af sin seger, utan måste vända tillbaka till staden. Denna framgång höjde dock åter de belägrades förhoppningar och utplånade alla: tenkar på en kapitplatiop. Den 1 och 3 Maj gjordes två nya utfall utan något afgörande resultat, Vid denna tid blef general Ramirez med : sin gene:alstab insatt i fängsligt: förvar, emedan han ville uppgifva staden åt fienden. Men läget blef nu förtvifladt. Lifsmedel började till den grad tryta, attkejsar Max måste besluta nig till ett allrasista räddningsförsök. Han ville genombryta de flendtliga linierna och med sina skaror slå sig igenom till bergen. Mejiå skulle leda detta företag. För detta ändamål beväpnades alla ännu tjenstbara borgare, för att medan denna opera:ion verkställdes försvara staden. Kuppen skulle utföras den 14 Maj på aftonen, aftonen före den dag dä staden intogs. Då infunpo sig natten till den 13 sex öfverlöpara som försäkrade att Juarez gifvit Escoedo befallning att skynda till hans bistånd och upphäfva belägringen. I följd af detta meddelande öfvergafa den väl utlänkta planen, och staden föll den 15 genom förräderi i fiendens händer.? Den utförliga skildring af kejsar Maxilians sista stunder, som vi i går, under re. servation, återgåfvo ur Figaro, och som denna tidning sade sig ha hemtat ur den i Queretaro utkommande tidningen Esperanza, förklaras nu af de flesta utländska tidninningar för en mystifikation. Enligt Fimn skulle det nummer af Esperanza, der erättelsen stod, vara tryckt den 19 Juni, samma dag kejsaren :afrättades. Men det har ännu aldrig händt att mexikanska tidningar kommit från Vera Cruz till Europa på kortare tid än 25 dagar. Den sednaste, först den 7 dewnes till St. Nazaire anlända postångaren France medför underrättelser från Vera Cruz, som blott gå -till den 13 Juni. Denna dag var staden ännu innesluten af de juaristiska trupperna och utan alla underrättelser om tilldragelserna i det