Aftonbladet – 13 juli 1867, sida 3

Adjunkten Erik Rudbeck har nyss aflidit i Kuopio. I honom har finska litteraturen åter förlorat en af sina mest intresserade arbetare, säger Helsingfors Dagblad. Det är han som ordnat och utgifvit samt till stor del äfven från folkets mun hopsamlat de finska folksagor, hvilka bredvid Kalevala och Kanteletar intogo ett så betydande rum i vår nationallitteratur. Bokcensuren — säger H. D. — upplefver ånyo. Det färdigtryckta sista bandet af Grubes karaktersskildringar, bearbetade på finska och utgifna af finska litteratursällskapet, har oförmodadt stött på hinder, sålunda att åtskilliga blad berörande den nordiska historien i förra seklet innehållit yttranden, hvilka icke ansetts kunna Ppassera. Att på gotländskt sätt, drifvande vind för våg i öppna hafvet, idka strömmingsfiske, tyckes mer och mer bevisa sig vara ett lyckligt fiskesätt. De i Finland i allmänhet begagnade nät, eller så kallade garn, fiska lika väl om ej bättre än de gotländska, endast de ställas om, så att de beqvämt och med lätthet kunna sänkas till djupet eller höjas till vattenbrynet, allt eftersom strömmingen vid olika månskiften går på djupet eller vid ytan af vattnet. Innevarande sommar äro tre gotländska instruktörer inkallade och placerade på tre skilda ställen, nemligen på Wäderskär, en enstaka ö öster om Geta kapell på Åland, på lotsplatsen Dånö, vester om nämnde kapell, samt på Tremsö, en enstaka ö, hörande till Nagu socken, öster om Utö båk.