Aftonbladet – 13 juli 1867, sida 2

ningen fanns, var det som de fem männen och gossen styrde kosan under den djupaste tystnad. Då grefve de Warrens eller snarare PassePartout, som tycktes handla med fullkomlig säkerhet, såg dem alla samlade omkring öppningen, gjorde han ett tecken åt la Cigale. Utan att begära vidare förklaring fattade kolossen med båda händer i den dubbla kedjan, hoppade upp på kanten och derefter ut i rymdeu, med lugnet hos ett barn en leker ?hoppa kråka? eller rider på trääst. Mbuchette gjorde en åtbörd af förskräckelse. De fyra Osynlige lutade sig icke ens öfver den gapande öppning, hvarigenom de ras gigantiske följeslagare försvunnit. Fem minuter förflöto. Mouchette hade god tid att till förmån för sin vän la Cigale fyra gånger å rad upprepa den enda hälft af en bön, som han egde på sin religiösa repertoir. Han hade godt derutaf. Tiden förekom honom mindre lång. Passe-Partout, Mortimer, San Lucar och Martial Renaud lyssnade med spänd upp märksamhet. Ingenting hördes, Intet buller nådde deras öron. Endast den dubbla kedjans fortfarande rörelse tillkännagaf att det pinsamma nedstigande, som la Cigale verkställde, ännu icke var slut. Vid slutet af den åttonde minuten uthär dade icke Mouchette längre; han sträckte fram hufvudet mot öppningens medelpunkt, och sökte, ehuru förgäfves, att med blicken gevomtränga det tjocka mörkret. Han fattade då sina fyra följeslagares orörlighet.