Aftonbladet – 12 juli 1867, sida 2

v få läsare af vår uppsats under ordetg Amerika, i detta sammanhang, förstått j igot annat än vi dermed menade. När man g an vidare tillägg talar om Amerika, så met 8 unionsstaterna, och vi tillstå äfven öppet, d t inga tillförlitliga underrättelser stå ossly Il buds, huruvida i de smärre sydameri-f anska staterna några af framgång krönta ,t, emödanden mot dödsstraffet egt rum, jalg t vi ganska litet bekymrat oss derom. lg änder, som ännu till största delen stå pålt 1 ganska låg kulturgrad, der i följd afl, orgerliga krig den faktiska statsupplosnin-ly, en blifvit en politisk institution, kunna ejl1 gas med i räkningen, när man vill afgöra n fråga sådan som den nu föreliggande. lt den åsyftade artikeln i N. P. Zeit. an-l1 lärkes, att kongressen i Peru 1855 upp-, äfde dödsstraffet, men att mord snart så : pgo öfverhand att kongressen 1860 såg sigl, ödsakad att skrida till denna straffartsj; terinförande. Huruvida morden sedan l ess åter aftagit, uppgifves ej, och så-l, unda synes post hoc, ergo propter hoc il, etta bevis spela sin bekanta röle. Url; rfarenheten inom vårt land veta vi, attl lotta faktum, att straffet åter införts, . j utgör något bevis, att afekaffandet verk-, igen haft en tillökning i de gröfsta brotten , ill följd, alldenstund det som bekant var elt andra orsaker som, i och med :grund-. ättigheternas upphäfvande, föranledde schaottens återställande. Lika litet kunna vi illerkänna en annan uppgift af artikelförattaren någon betydelse, att nemligen i Nya sranada, der dödsstraffet sedan flere år tillaka är afskaffadt, flere mord skola begås n i något annat land i verlden. Med sälana allmänna utsagor är naturligtvis redan och för sig ej skäl att taga någon befatting i en allvarlig diskussion, som bör hvila vå en statistisk grundval. Men antaget, att detta land många mord förekomma — hvilet i betraktande af kulturtillståndet och de volitiska förhållandenas oreda ej synes oss troligt — så följer dock ej häraf att dödsstraffets upphäfvande är skuld dertill eller att genom dess äterinförande förhållandet kan väsentligt förbättras. Kreuzzeitungs korrespondent påpekar sjelf, att mulatter och negrer utgöra största delen af mördarneVi ha — och, så vidt vi känna, göra vetenskapliga auktoriteter likaledes — vi hai denna fråga tänkt på de europeiska kulturstaterna och den del af Amerika, der man verkligen befinner sig på europeisk kulturorund. Erfarenheter, som hemtas från länder der institutioner bestä, hvilka befinna sig i olöslig motsägelse med vär civilisations sträfvande. och syften, ha i våra ögon intet värde. Sä länge i unionens sö !ra stater slafveriet bestod, och ännu under det nuvarande svåra öfvergångsskedet, då det gäller att föra millioner negrer från ofrihet till frihet, skulle vi ej lägga den ringaste vigt på sydstatsinbyggarnes åsigter och meningar om den föreliggande frågan. Den som kan helt lugnt sälja sina medmenniskor, såsom han säljer en vara, tänker naturligtvis helt annorlunda, än en eurtopå, om dödsstraffet i statens hand och om den aktning, fom tillkommer ett menniskolif. Men vår motståndare har åberopat en stat i unionen, der slafveriet ej existerade. Han med: delar en teckning af tillståndet i Kalifornien på den tid, då de fem verldsdelarnes drägg, lockad af guldupptäckterna, stämde möte der och då den s. k. säkerhetskomitåns i San Francisco välbekanta verksamhet i någon mån ersatte domstolarnes fullständiga vanmakt. Vi vilja återgifva denna skildring med N. P. Zeitungs egna ord: Förbrytare hade strömmat dit från alla verldens länder, rof och mord hörde till ordningen för dagen och intet brott straffades, alldenstund fala embetsmän innehade domareplatserna.! Då förenade sig statens bättre elementer och stiftade ett hemiigt förbund till brottens bestraffande, ett slags hemlig domstol, den s. k. vigilance committee. Förbundet var militäriskt organiseradt och förfogade snart öfver så betydliga stridskrafter, att det var i stånd att med makt verkställa alla sina domar. Hvar och en för röfveri eller mord anklagad underkastades en opartisk rittegång, han fick en sakförare, och en jury fällde utslaget. Befanns han skyldig, så var han död en fjerdedels timme efter domen. Jag har sjelf selt i San Francisco 1851, huru förbundet med vapenmakt ur fängelset bortförde och fem steg från dess port hängde en brottsliog, som det fruktade att domstolen skulle frigifva. Med så oböjlig stränghet förfor förbundet och en sä helsosam skräck ingaf det Kaliforniens alla missdådare, att detta land redan efter två år ansågs såsom unionens tryggaste stat, der minsta antalet mord hegingos.? Det är ganska riktigt, att det energiska sjelfförsvaret mot brotten till en viss grad hämmade det onda, men slutpåståendet, att färre mord då begingos än i någon annan af unionens stater, är blott en tom fras. En del af denna menniskosyndaflöd rann åter bort, då den tillfälliga öfverbefolkningen medförde absolut näringslöshet; i kampen för sin existens omkom en god del af denna skara brottslingar; andra bragte visserligeu den helsosamma skräcken till besinning och jagade dem bort. Men man bör ej förbise, att här alls icke är fråga om den egentliga tvistepunkten: dödsstraffets nödvändighet och oersättlighet, utan om olikheten mellan det förhållandet, att en förbrytare alls icke drabbas af något straff, och det, att straffet följer brottet tätt i spåren. Kreuzzeitungs korrespondent omtalar sjelf, att domstolarne förut alltid frikände, att det var alldeles onyttigt att draga en förbrytare inför rätta. Men ej ens i drömmen har det fallit dödsstraffets motståndare in att yrka, att intet straff skall stadgas för de eljest med södsstraff belagda brotten; de vilja just sådana straff som, derigenom att deras tillämpning är säker och oundviklig, förskaffa rättsordningen verklig hjelp och aktning, i stället för ett straffmedel, som ej längre uppbäres af folkets rättskänsla och i sin tillämpning rentaf förvandlats till lotteri.? I sammanhang med framläggandet af några aktstycken, som visa karakteren hos de män, som 1865 föllo ett offer för Maximilians blodiga Oktoberdekret samt huru detta dekret framkallade protester från hans egna anhängare, yttrar Göteborgs Handelstidning: Sannincoen är att detta åSrhnundradaa hi.