Aftonbladet – 10 juli 1867, sida 2

Missnöjet med drottning Victorias envishet att undandraga sig alla officiella högtidligheter och försumma sina sociala pligter såsom suverän är i ständigt stigande i England, och man kän utan öfverdrift påstå, att den nu gjort drottningen rentaf opopulär. Man ser i denna tillbakadragenhet icke längre ett uttryck af en berättigad sorg, utan söker förklara den med andra bevekelsegrunder, bland andra med snålhet. För icke längesedan utspreds det ryktet, att drottningen på de sista åren hade sam manspart omkring en half million pund sterling, hvaraf hon ämnade använda hälften till anläggning af ett stort hospital; det visade sig dock snart, att det icke var någon anning häri, och att historien endast blifvit satt i omlopp för att på detta sätt angripa den fordom så tillbedda drottning Victoria. Verldsutställningen och de många främmande suveränernas besök i Paris ha gifvit ny anledning åt det allmänna missnöjet att starkt låta höra af sig. Man finner det i högsta grad stötande, att Englands drottning låtit kejsaren af Ryssland och konungen af Preussen gästa Paris, utan att inbjuda dem till London, ehuru dessa suveräner mottagit den britiska tronarfvingen i sina länder med sörsta uppmärksamhet. Sultanen har blifvit bjuden till Eogland och skall boi Buckingham Palace, men drottningen vill icke heller mot honom uppfylla sina pligter såsom värdinna, utan det blir ministern för Indien, sir Stafford Northeote, som på Storbritanniens vägnar skall göra les honneurs för storherrn. Största förargelsen har dock det sätt väckt, hvarpå man velat behandla vicekonungen af Egypten, hvars vänskap och välvilja är af största vigt för England. Man har bjudit äfven denne furste till ett besök i London, man skall mottaga honom med alla officiella hedersbetygeleer, gifva honom uppvaktande kavaljerer och vakter, men meningen var att låta honom bo på statens bekostnad i Claridges hotell. Både i parlamentet och i pressen har man i starka ordalag visat det opassande häri, isynnerhet beträffande en österländsk furste, och yrkat, att något kungligt slott skulle ställas till hans förfogande, t. ex. Clarence House, som tillhör den för närvarande på en längre resa stadde prins Alfred, hertig af Edingburgh. Ministeören har likväl icke kunnat genomdrifva detta hos