Aftonbladet – 8 juli 1867, sida 2

Hennes lif löper ingen faraX, svarade den blå, Cmen jag svarar icke för stärkelsen i hennes manchetter och halskrage. Efter uttalandet af denna spådom, som icke skulle synnerligen hafva lugnat kreolskan, utan att hejda henne i utförandet af den plan hon uppgjort, tystnade på en gång debardörerne, hvilka herr Jules och hon försäkrade utgöra en del af De Osynligas sällskap. Gästerna strömmade in i rummet, der de befunno sig. XLV. Emellertid följde grefvinnan de Casa Real och hennes hofmästare Marcos Praya den svar!e debardörens anvisningar. Blandade i hopen af kostymerade eller maskerade gäster, som böljade i rummen, lyckades de lätt att genomvandra och emna huset utan att någon observerade dem. Kreolskan gick förut. Lik en trogen hund, oskiljaktig som en skugga följde mestizen denna qvinna, för hvilken han utan tvekan skulle gifvit sitt lif. Madame de Casa Real hade endast gått några steg framåt gatan, då hon :tannade. Marcos Praya stannade äfven. Marcos Praya, yttrade hon med låg röst. Sefiora I? Vi gå icke längre.? Marcos betraktade hevne utan att begripa något, men utan att göra någon fråga. Han förmådde icke att tänka och bundla annat än på afstånd ifrån henne. I herrskarinnans närvaro koncentrerades alla hans krafter i beundran för henne, Hans enda dygd, hans enda begrepp kunde då uttryckas genom ordet: lyda!